Jytte Guteland: Ta klimathotet på allvar
Världens länder är samlade här för att diskutera och komma fram till hur ländernas nationella åtaganden ska se ut för att vi ska leva upp till klimatöverenskommelsen i Paris som beslutade att den globala uppvärmningen ska ner väl under 2 grader och helst stanna vid 1,5 grader.
Skillnaden mellan att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader istället för två kan låta trivial. Men i själva verket är effekterna enorma. Vid 2 grader kan miljoner människor i kustnära områden tvingas på flykt. Vår tillgång till mat och rent vatten kommer allvarligt hotas samtidigt som ekosystemen bryter samman. Människor riskerar att dö.
Inför denna klimatkonferens har jag pendlat mellan hopp och förtvivlan. Hopp med anledning av den tydliga kllmatansvarsupptrappningen inför konferensen, med forskningsrapporten från FNs klimatpanel, IPCC, som så tydligt visar vad som händer om länderna inte ökar sina nationella åtaganden för att leva upp till Parisavtalet. Detta sker också mot bakgrund av att flera delar av världen har präglats av extremväder detta år. Sverige drabbades hårt i somras, nu senast har USA drabbats i Kalifornien. Något som borde pressa världens länder att ta ansvar vid klimattoppmötet. Vi har också sett stora klimatdemonstrationerna. Greta Thunbergs skolstrejk har kopieras på andra håll och jättedemonstrationer nu senast i Bryssel, inför konferensen har också bidragit till positiva förväntningar.
Det mindre hoppfulla tankarna rör den här konferensens svårighet att komma till konsensus. Diskussionen rör allt och är dessutom väldigt teknisk. Det rör vad länderna ska lova att göra, men också hur utsläppen ska mätas (så äpplen mäts mot äpplen och inte päron.). Igår träffade jag ordföranden för konferensen COP24, Michał Kurtyka, från Polen. Han betonade vikten av att vi nu lyckas få till en regelbok och en överenskommelse som välkomnar forskarnas rapport om vad som krävs för att komma väl under 2 grader. Kurtyka var tydlig med hur viktig konferensen är för klimatet han sa det enkelt ”utan Katowice, inget Paris”. Det är ju så, Parisavtalet innebar att världens länder lovade att ställa upp, nu handlar det om att göra jobbet.
Vi från Europaparlamentet är här med 15 ledamöter, själv är jag enda svensk i delegationen. Vi möter många länder och driver på för ambition och ansvarstagande. På agendan står möten med bland annat USA, Ryssland, Indien, Brasilien, Kina. Vi träffar också föreningsliv, näringsliv och institutioner. Det är 33 000 registrerade deltagare på konferensen, att jämföra med 25 000 i Paris, så förhoppningarna om att denna konferens ska bli viktig är enorma. I skrivande stund, torsdag den 13 december är vi inne på den näst sista dagen.
Pressen ökar på att konferensen ska nå resultat. Låt oss hoppas att alla känner ansvar inför det allvar vi står inför. Allt annat lämna denna konferens med ett misslyckande vore ett svek mot den unga generationen, mot alla de som kommer tvingas bli klimatflyktingar och mot världens hotade arter.
