Jytte Guteland: Skäl att jubla över stubbar, stamved och tallolja
Min yngsta son hängde också med, redo för en vecka i fransk förskola. Senare blev såklart också han sjuk. Samtidigt pågick viktiga debatter och omröstningar i Europaparlamentet.
Framförallt röstade vi om det så kallade energipaketet med en rad avgörande beslut för Europas framtida energisektor. Där lyckades vi kraftigt förbättra reglerna så att vi i framtiden kan använda mindre energi och ställa om till förnybara bränslen.
I Sverige spelar bioekonomin stor roll både för möjligheten att ställa om till ett hållbart samhälle men också för export och jobb. Många följde därför hur omröstningen om förnybartdirektivet skulle gå, det fanns en rädsla att det skulle gå "åt skogen", med begränsande regler för denna sektor.
Flera av de politiska grupperna i parlamentet, så också min egen, var tudelade angående biodrivmedel. Bland annat om talloljan ska räknas med bland de råvaror som anses förnybara i framtiden. Det gällde också synen på stubbar och stamved, om EU ska få reglera vad de ska användas till, och även frågan om första och andra generationens biodrivmedel. Där valde vissa ett väldigt stelbent synsätt i hur man mäter detta, istället för att utgå från klimatnyttan.
Vi svensk socialdemokrater vet att svenska biodrivmedel har en enorm potential och klimatnytta, men det ser dessvärre inte lika bra ut i andra delar av Europa.
För att nå målen i Parisavtalet krävs att vi satsar mer på biobränslen med hög klimatnytta. Det gäller för biobränslen från våra fält, men också från skogen.
Sverige har stark tradition av hållbar skogsförvaltning. Följaktligen har Europa enorma möjligheter att använda biomassa från skogen till förnybara material och bränslen istället för dagens fossila alternativ.
Jag har därför under flera månader verkat för att de avgörande besluten just denna vecka inte ska stjälpa utan stärka bioekonomin och att de ska innebära att vi fortsatt kan använda klimatvänliga resurser på ett effektivt och smart sätt för att klara klimatomställningen.
Genomförkyld och lite nervös gick jag till omröstningen i tisdags. Osäker på om vi hade fått tillräckligt många att rösta med den svenska linjen för skogen. En timme senare kunde jag jublande konstatera att vi lyckades få majoritet i alla de stora tvistefrågorna, som hållbarhetskriterier, stubbar, stamved, tallolja. Skönt.
I veckan röstade vi också om energieffektivitetsdirektivet. En effektivare energianvändning är en enorm möjlighet för Europa. Ju mer vi satsar på ambition, desto större är vinsterna i ekonomi och för att skapa nya jobb.
Dessutom vinner klimatet samtidigt som människors hälsa förbättras när luften i våra städer blir renare tack vare mindre utsläpp.
Som miljöutskottets ansvariga förhandlare uppmanade jag mina svenska kollegor från de andra politiska grupperna att stödja vårt krav på ett 40-procentigt effektiviseringsmål. Här blev beslutet mindre smickrande för parlamentet.
Den märkliga situationen uppstod att parlamentet röstade både för 40 och 35 procents effektiviseringsmål. I ett betänkande röstade parlamentet för det ena, och i ett annat för det andra. Galet!
Jag kan stolt säga att min socialdemokratiska grupp röstade för den höga ambitionen i båda betänkandena. Men några ledamöter i de andra grupperna måste ha haft ännu högre feber än jag hade.
