Annons

Jytte Guteland: Jag ser inte längre reklambilderna med glada kor

Det finns bilder som etsar sig fast, filmsnuttar man aldrig glömmer. Varje torsdag när Europarlamentet är samlat i Strasbourg deltar jag på djurvälfärdsgruppens möten. Det har handlat om allt från djurförsök till djurtransporter eller mjölkkornas situation, där allt färre får komma ut på bete.
Jytte Guteland
Mitt Europa • Publicerad 9 februari 2019
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Öga mot öga med köttkonsumtionen.
Öga mot öga med köttkonsumtionen.Foto: LM Otero

Flera av dessa seminarier kommer jag aldrig att glömma. Apan som hade kraniet avsågat men fortfarande levde, glömmer jag inte. Inte heller kornas ben eller fåren som transporterades i 40 graders värme utan tillgång till vatten. Nu den polska köttskandalen. Tar vidrigheterna aldrig slut?

Trots att de flesta av oss ogillar eller rent av avskyr djurplågeri och vanvård av djur, så pågår allt för mycket verksamheter också inom EU som har den konsekvensen. Ett av de områden som ger upphov till flest vidriga situationer är de långa djurtransporterna som fortfarande förekommer inom EU.

Annons

Slakterierna har effektiviserats och blivit färre och kostnaderna ska hela tiden pressas. Följden blir att djur - också diande och andra känsliga djur - transporteras långt i obekväma transporter, där tillgången till mat och vatten är begränsad. Många, också så kallade starka djur, lider oerhört. Det är inte heller ovanligt att djur skadas och dör under transporterna.

Kontrollerna är bristfälliga, så de regler som gäller idag, om att transporterna max ska pågå under åtta timmar, bryts det konsekvent emot. Straffen är också låga för dem som mot förmodan skulle åka fast. Djurens rättigheter har lågt värde i förhållande till allt annat.

Samtidigt vet vi att en stor del av medborgarna inom EU:s medlemsländer faktiskt bryr sig. I veckan träffade jag flera eldsjälar som vill förändra situationen. Jag stod då värd för ett seminarium om mobila slakterier, där bland annat grundaren av den svenska Hälsingestintan fanns representerad bland de pionjärer som försöker eller har utvecklat nya metoder för att djur ska slippa transporteras från sina gårdar.

Idag handlar detta inte om några stora företag eller satsningar som direkt kan ersätta de storskaliga slakterierna, men det visar att det finns metoder, som kan vara en lösning för gårdar som ligger i periferin, djur som finns på öar och liknande.

Mobila slakterier kan minska lidandet och stressen oerhört. Därför måste vi politiskt stötta detta och finna vägar framåt, så att den stelbenta byråkrati dessa initiativ möter kan undanröjas.

Samtidigt måste vi ta oss ann de stora och strukturella problem som den nuvarande köttkonsumtionen medför. Det är inte hållbart, varken för klimatet, djurhållningen eller hälsan att priserna på kött ständigt ska pressas till nivåer där de får skadliga samhällseffekter. Hela kostnaden är inte inräknad när köttet säljs.

När vi nu ska förändra EU:s jordbrukspolitik måste klimatet, ekosystemen och djurens välfärd vara de drivande förändringsparametrarna. Konsumenterna vill ha förändring, de vill veta var köttet kommer ifrån och hur djuren blivit behandlade. Dessutom behöver vi nog alla konsekvent göra det aktiva valet att äta mindre kött och helt välja bort de billigaste alternativen.

Själv ser jag numera inte reklambilderna med de glada korna, jag ser istället framför mig ett par bruna sorgsna ögon och en rufsig ko-lugg, inklämd i en trång transportvagn.

Annons
Annons
Annons
Annons