Grundskolan blir tioårig – av fel anledningar

Ledare Artikeln publicerades
Om poängen med tioårig grundskola är att ge mer tid åt samma innehåll är det inte mycket att hurra åt.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Om poängen med tioårig grundskola är att ge mer tid åt samma innehåll är det inte mycket att hurra åt.

Tioårig grundskola kommer inte lösa skolans grundläggande problem.

Det är tvära kast som gäller i skolpolitiken. Förra hösten beslutade regeringen att göra förskoleklassen obligatorisk. Men det skulle inte vara länge för nu har regeringen tillsammans med Liberalerna och Centerpartiet kommit överens om att göra grundskolan tioårig. Det innebär att förskoleklassen slopas helt för att i stället bli årskurs ett i grundskolan.

Till Dagens Nyheter (22/9) säger utbildningsminister Anna Ekström (S) att fler elever behöver längre tid än i dag att utvecklas för att nå målen i grundskolan. Det illustrerar just det som är fel med förslaget. Är tanken att dagens elever, som inte klarar en nioårig grundskola, ska klara en tioårig? Om så är fallet vore det inte då bättre om dessa elever i första hand fick det stöd de behöver? Att man går till roten med problemen i stället för att dra ut på skolgången i tron om att allt kommer att lösa sig så länge saker och ting får ta längre tid?

Visst finns det flera fördelar med en tioårig grundskola. En tidigare skolstart gör det möjligt att pröva basala grundfärdigheter från start. Man slipper det limbo mellan skola och förskola som förskoleklass ofta inneburit och eleverna får i ett tidigare skede veta vad som förväntas av dem.

Men den som vill att svensk skola ska präglas av kunskap kan inte nöja sig med förslag likt dessa. För de har en tendens att enbart fungera som ett plåster på såret. Den svenska skolans huvudsakliga problem är att den under flera decennier utvecklat sig åt en riktning där faktakunskaper kommit att uppfattas som något förlegat och som skolan därmed inte ska ägna sig åt.

Ett sådant förhållningssätt smittar av sig på de kunskapskrav som elever och lärare har att förhålla sig till. Ta kunskapskraven i samhällskunskap för elever i årskurs sex som exempel. Barn som är tolv år förväntas alltså att bland annat ha ”grundläggande kunskaper om hur sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer i samhället är uppbyggda och fungerar och beskriver då enkla resonemang inom olika samhällsstrukturer”, följt av att de ska kunna ”värdera och uttrycka olika ståndpunkter i elevnära samhällsfrågor med enkla resonemang och till viss del underbyggda argument”. Det är med andra ord mycket görande och lite kunnande. Skolan behöver mäta elevers kunskaper. Där det inte är den som bäst kan argumentera för sin sak som gynnas, utan den som pluggar hårt.

Något år hit och dit gör bara en marginell skillnad. Det som gör verkligen räknas är vilket innehåll skolan fylls med. Det är betydligt svårare för alla inblandade parter att komma överens om. Men det är vad svensk skola hade mått bra av.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.