Johanna Grönbäck: Vad hände med ”sköt dig själv och skit i andra”?

Men i flera avseenden är det där vi har hamnat. Ingen fråga är för stor eller för liten för politiker att tycka till om – eller, för den delen, journalister att fråga politiker om. Att det privata är politiskt – och således något som tydligen kräver lagstiftarens åtgärder – tycks ha blivit en uppfattning nästan lika erkänd hos högern som hos vänstern.

Från vänstern känner vi sedan länge igen idén om att statens och lagstiftarens verktyg i flera fall bör användas för att forma människor. Det handlar inte sällan om frågor om utjämningspolitik som i praktiken inneburit alltifrån förbud mot smaksatta cigaretter till genusintegrering inom all högre utbildning. Mer ovant är att många i högern nu vill göra detsamma, fast i andra frågor. Det hörs förslag om olika slags slöjförbud. Likaså ifrågasätts religiösa friskolor och böneutrop.

För att ta ett annat exempel: Det lika luddiga som uttjatade begreppet ”svenska värderingar” har genom en blocköverskridande enighet visat att få numera säger stopp när politikens armar rentav är på väg att sträcka sig förbi ”följ svenska lagar” och vidare mot personliga uppfattningar.

Idén om att medborgare i så stor utsträckning som möjligt bör bli lämnad i fred av den politiska klåfingrigheten verkar ovanlig. I debatten beklagas snarare att politiker gör för lite. Den hand som förr uppfattades som klåfingrig ses nu som omfamnande.

Vad hände med ”sköt dig själv och skit i andra”? Snarare går det att bland många identifiera en nästan skamlöst enträgen vilja att bry sig väldigt mycket om hur andra lever sina liv, långt bortom den annars ödmjuka uppfattningen att man bör göra rätt för sig. Det är sällan drivet med en föraktfull agenda. Tvärtom är det enkelt att förstå att många driver frågor om genus för att de vill skapa ett jämställdare samhälle liksom många förespråkar slöjförbud för att de vill ge frihet. Men det har lett till ett klimat där politiken uppmanas, och ibland ges rätt, att med lagstiftning styra över människors livsstil, kultur och andlighet.

Och det här är viktigt – vill du inte att Jimmie Åkesson ska ha rätten att bestämma över din andlighet bör du inte heller ge Stefan Löfven den makten, och tvärtom. Det är en sak att ge dem mandat att värna samhällets ordning, en helt annan att låta dem svara för de privata sfärerna.

Men många verkar hysa idéer om att alla ska leva och vara på ungefär samma sätt, och efterfrågar politiska åtgärder som ska skapa kulturell likriktning. Några pekar åt det progressiva hållet, andra åt det reaktionära – gemensamt är att de båda pekar ut riktningar som andra ska följa. Politiker, i synnerhet konservativa och liberala sådana, borde veta bättre än att svara på den efterfrågan.

Liksom det inte har gjort för vänstern, saknas det inte heller för högern skäl att lägga förslag om politiska förbud, regleringar och åtgärder. Man kan på goda grunder mena att det finns problem med vissa typer av livsstilar. En historisk skillnad har dock varit att den konservativa och liberala sfären har varit övertygad om att sådana problem bäst löses i mötet mellan människor – i fred från lagstiftare och politiska pekpinnar. Den högern kan gott vakna igen. Och ryta.