Annons

Johanna Grönbäck: Till lobbyisternas försvar

Nära hälften av Sveriges Europaparlamentariker har låtit sig påverkas av lobbyister. Det är rimligen bra.
Johanna Grönbäck
Ledarkrönika • Publicerad 6 maj 2019
Johanna Grönbäck
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Den stora LO-bbyisten Karl-Petter Thorwaldsson i talartagen.
Den stora LO-bbyisten Karl-Petter Thorwaldsson i talartagen.Foto: Adam Ihse/TT

När DN skickade ut en enkät till de 20 svenska ledamöterna i Europaparlamentet svarade merparten att de kontaktas av lobbyister varje vecka eller rentav varje dag. Åtta av dem sade att de har låtit sin uppfattning eller sitt agerande påverkas av lobbyisterna.

Gott så. Det betyder att dessa folkvalda politiker inte isolerar sig från omvärlden. Märkligt är däremot att elva parlamentariker svarade att de inte har påverkats av lobbyister. Det antyder att dessa politiker tror sig ha fullständiga kunskaper om allt som de beslutar om.

Annons

Ordet lobbyism kan föra tankarna åt något som görs manipulativt, gärna av kapitalstarka företag med visioner som går på tvären med allmänintresset. Men definitionsmässigt är lobbyism bara ett politiskt påtryckningsarbete, en organisering av intressen som framför sina åsikter till politiska makthavare. Det omfattar alltifrån Synskadades riksförbund och LO till Naturskyddsföreningen och tobaksindustrin.

Så kan intressen, experter, opinionsbildare och andra engagerade personer vara med och påverka politiken med mer än en valsedel vart fjärde eller femte år. Lobbyism är ett sätt att uppmärksamma politiker på vad deras beslut och icke-beslut kan innebära för andra människors vardag. Politiker är inte allvetande och allseende. Kunskapen är decentraliserad och därför är det viktigt att dessa experter och intressenter kan träffa politiker för att berätta om hur politiken påverkar olika områden – oavsett om det gäller synskadades förutsättningar, skogsägares äganderätt eller arbetstagares villkor.

Att ta möten med företrädare för olika organisationer är rimligt. Orimligt hade varit om politiker förväntas låsa dörren om sig emellan valrörelser. När politiker ges stora möjligheter att påverka människors liv och vardag, kan åtminstone dessa människor få möjlighet att gå samman och försöka påverka dessa politiker i en viss riktning. Varje vecka eller varje dag.

Alla lobbande intressen är givetvis inte allmänintressen eller ens bra. Precis som politiker, arbetar även lobbyister för frågor som andra kan vara starkt emot. En annan invändning är att alla röster inte har ekonomiska förutsättningar eller ens är sådana som kan organiseras. Men vitsen är att olika röster åtminstone kan komma till tals.

Litar man inte mer på dem man väljer till beslutsfattande församlingar än att man tror att de alldeles för lätt ska påverkas av lobbyister med oönskade agendor, kanske det är politikerna snarare än lobbyisterna som är problemet.

Annons
Annons
Annons
Annons