Grönbäck: Borgerligheten behöver hitta tillbaka till sin hoppfullhet

Gästkrönika Artikeln publicerades
Foto:
3 maj i år: Ulf Kristersson tillsammans med företrädaren Anna Kinberg Batra på väg presentera Moderaternas vårbudget. Nu hoppas vi Kristersson söker återskapa bilden av ett parti som talar om hoppfullhe

Samtidens skäl till dysterhet tycks, enligt delar av tyckonomin, vara oändliga och hindren nästan oövervinnerliga. På arbetsmarknaden verkar det stundtals becksvart.

Det moderata parti och den borgerlighet som för bara några år, och lika mycket en evighet, sedan målade upp ett land för hoppfulla, har till stora delar bytts ut till vad som har kallats för en gnällig, arg och dyster höger. Den som försöker tala om idéer om flit och möjliggörande är lika otidsenlig som hockeyfrillan. Nu räcker det inte ens att tala om att något har gått sönder, hellre ska det varnas för systemkollaps.

Det talas om hur otaliga tycks dömda till arbetslöshet och att det saknas jobb för hela grupper. Om en digitalisering som rationaliserar bort jobb, inte bara de “enklare”. Om bristande integration. Om en stat som inte räcker till.

Det är stora utmaningar, i vissa fall faktiska problem.

Listan över ämnen att bekymras över kan göras längre. Men långa listor över framtida orosmoln är inget nytt. Nytt är däremot att tyckonomins popularitetstävling vinns av den som kan måla framtiden i mörkast drag.

Därför är Ulf Kristersson (M) en förvånansvärt frisk – och framförallt välkommen – fläkt när han säger att politiken ska signalera hoppfullhet.

Borgerligheten har länge haft en viktig roll i att uttrycka hopp, om inte annat för att det är grundläggande borgerlig politik: Att skapa förutsättningar för att alla ska kunna sträva uppåt och skaffa sig ett bättre liv, av egen kraft.

Borgerliga företrädare har kunnat uttrycka hoppfullhet, även när staten inte räcker till, eftersom man vet att samhället är större än så, och att problem inte i första hand blir lösta av politiker, utan av företag och civilsamhälle.

I dagarna syns arbetsgivarorganisationen Visita med reklamen “Politikerna diskuterar. Besöksnäringen integrerar” och klargör att integration redan äger rum, oavhängigt tyckonomins ändlösa oro. Mer än 37 procent av dem som jobbar inom hotell och restaurang är födda utomlands, sex av tio företag drivs av människor med utländsk bakgrund.

Liknande lösningar, skapade av medmänniskor och innovatörer, finns överallt utanför beslutsfattarnas korridorer. Där några ser digitaliseringen som ett hot ser andra en möjlighet att lära sig svenska genom att ladda ner en app.

Men det finns problem, somliga mer svårlösta än andra.

Det är fortfarande politiskt prioriterat att göra det mindre riskabelt för företagare att anställa, också den som saknar erfarenhet och nätverk, och att göra det mer lönsamt att starta och driva företag. Mycket handlar om regelverk.

Men det handlar även om normer. Om att du ska förväntas göra rätt för dig och vilja sträva uppåt. Här riskerar dock dysterheten ställa till med riktiga problem.

Ett är att samhället – inklusive delar av borgerligheten – signalerar att vissa grupper av människor är närmast hopplösa fall som aldrig kommer att ha en chans på arbetsmarknaden. Ett annat framkommer i en nyligen släppt rapport av Citi som visar att Sverige har en lägre ekonomisk mobilitet än jämförbara länder. Med andra ord att det här är svårare att göra klassresor.

Vad man bör oroa sig över är risken för att hopplösheten tränger undan framtidstron hos individer och samhälle. Vad är det för vits att vara flitig och försöka, om vänstern cementerar bidragsberoende och högern menar att det inte finns något att klättra upp till?

Borgerligheten behöver hitta tillbaka till sin hoppfullhet, och Sverige behöver bli ett land för hoppfulla, där flit lönar sig och där klassresor möjliggörs.

Om skribenten

Johanna Grönbäck

Grönbäck är statsvetare från Ulricehamn. Hon arbetar vid forskningsinstitutet Ratio.

Visa mer...