Gråt inte, led landet!

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Janerik Henriksson/TT

Med små steg och alldeles för långsamt försöker statsminister Stefan Löfven och hans regeringskollega Åsa Romson att springa ikapp verkligheten. De senaste förslagen andas panik, inte beslutsamhet.

Tisdagen den 24 november skickar den svenska regeringen ett bistert budskap till EU och omvärlden: Vi stänger gränsen för att ni ska göra mer. Men vi värnar asylrätten.

Verkligen?

Den som tycker att regeringens budskap är motsägelsefullt är inte fel ute. Den moraliska stormakten Sverige avser nu att skrämma bort flyktingar till andra länder för att minska volymerna i den egna mottagningen. Detta gör man genom att införa ID-kontroller på alla färdmedel till Sverige och skärpta krav på egen försörjning vid anhöriginvandring. Tillfälliga uppehållstillstånd blir norm, undantagen färre.

Det är bra, det är nödvändigt. Men det är dessvärre alldeles för sent. Den svenska flyktingmottagningen har inte fungerat på väldigt länge.

Och ”volymerna” har varit alldeles för stora i förhållande till den integrationsambition som denna och tidigare regeringar har gett uttryck för.

Inga enkla jobb, ingen arbetsplikt, inga sänkta bidragsnivåer, inga löneavtal som gjorde det lättare att få ett första arbete, ingen bostadspolitik som lett till fler bostäder.

Men gott om fina ord och fula påhopp på andra som talat om att Sverige på allvar måste motverka den segregation och det utanförskap som den svenska linjen medfört.

Nu, när flyktingar tvingas sova utomhus i vinterkylan för att det inte längre finns plats inne i värmen, då är tonfallet ett annat. Då talar landets statsminister efter manus och slänger ur sig retoriska konstruktioner i stil med ”human flyktingpolitik, hållbar invandring” utan att varken kunna visa den humanitet eller den hållbarhet som ett snabbt beslut långt tidigare hade inneburit.

Då hade åtminstone de som nu ska avvisas sluppit frysa lika mycket.

Det är kallt, mycket kallt, och i Sverige fryser bilden av ett varmt och öppet land till is.

Men det finns fler aspekter på regeringens senkomna omsvängning som är problematiska. Först i slutet av april nästa år ska de undantagslagar som avses snabbt lätta på trycket i det svenska mottagningssystemet vara införda. Då ska Sverige likt Grekland ha EU:s minimiregler, och inte längre dagens generösa. Själva förslaget – som säkert kommer att accepteras av Alliansen – läggs dock, enligt statsministern, för att de flyktingar som hinner in i landet innan regeringen stänger gränser ska få de bästa förutsättningarna att ta sig in i vårt samhälle.

Det låter långsökt.

”Fri rörlighet kan inte kombineras med flykt ifrån ansvar”, var en annan av statsministerns förproducerade repliker. Men den snubblade han på. Är det någon som flytt från sitt ansvar så är det ju Stefan Löfven.

Att ”vice statsminister” Åsa Romson inte klarade av att hålla tårarna borta när hon presenterade regeringens förslag, kan säkert tas som intäkt för hur svårt det varit att ta dessa beslut efter att så länge talat och agerat i rakt motsatt riktning. Men samtidigt ska det ändå sägas att tårarna säkert blir långt fler i hennes eget parti, där många medlemmar, sympatisörer och väljare kommer att uppleva att denna omsvängning är oförenlig med partiets grundvärderingar.

Huruvida de flyktingar som nu ska hänvisas till andra länder för skydd, värme och mänskligt bemötande fäller tårar eller ej, den frågan ställdes aldrig under presskonferensen.