Gör upp med myten om ojämlikhet

Ledare Artikeln publicerades
Ett jämlikt samhälle ger lika möjligheter till klassresor - inte att alla ska ha det lika dåligt ställt.
Foto: Martina Holmberg / TT
Ett jämlikt samhälle ger lika möjligheter till klassresor - inte att alla ska ha det lika dåligt ställt.

Välståndet i Sverige ökar stadigt. Vi har fått det bättre, framförallt under det senaste decenniet. Förbättringen är dock ojämnt fördelad. Siffror som SVT tagit fram (29/7) visar att skillnaderna mellan rika och fattiga har ökat i 275 av Sveriges 290 kommuner. Men det är inte för att de som har det sämre ställt fått det sämre, utan för att de bättre ställda får det allt bättre.

I en svensk kontext ses detta ofta som ett problem. Vi är marinerade i föreställningen om att jämlikhet skulle bygga på lika utfall. Trots det tycks det råda konsensus, såväl i politiken som bland allmänheten, om att yrkesgrupper som lärare, poliser och sjuksköterskor borde få ett rejält lönepåslag. Alltså värderas vissa yrkesutövningar högre än andra och där påföljden blir just inkomstskillnader.

Är inkomstskillnaderna ett problem? Inte så länge alla har lika möjlighet och tillgång till utbildning, sjukvård och arbete. Ett rättvist samhälle bör bygga på premissen om lika möjligheter och förutsättningar. Ett sådant samhälle tar vara på meriter och värderar dessa högt. Det innebär inte att alla får exakt lika mycket av kakan - men det är det mest rättvisa ändå.

Att utgå från att jämlikhet är detsamma som att alla har lika mycket är inte ett rättvist samhälle. Ska den som investerat tid och pengar på att utbilda sig få lika mycket betalt som den som glidit på en räkmacka genom livet? Eller ska den som får saker och ting gjort på sin arbetsplats få lika mycket i lön som den late?

Den svenska ivern i att uppnå jämlikhet byggd på lika utfall, snarare än möjligheter, bestraffar just det som bygger ett jämlikt samhälle - meriter, flit och duktighet.

Det är redan i dagsläget tveksamt om högre utbildning alltid lönar sig, beroende på vad man värderar högst. Ur ett ekonomiskt perspektiv kan man fråga sig om den som nyss gått ur gymnasiet inte bör tänka en extra vända kring huruvida det är lönsamt att studera vidare. Långa perioder av CSN-lån och studentekonomi, för att sedan beskattas rejält när man kommer ut i arbetslivet, medan den som valt att inte utbilda sig redan lyckats få gedigna pengar under tiden. Det uppfattas av förståeliga skäl som varken attraktivt eller lönsamt.

Om inte utbildning lönar sig riskerar möjligheterna till klassresor att minska något radikalt. I stället får vi ett samhälle där fattigdom går i arv och rikedom likaså. I ett samhälle som tar tillvara på människors meriter och drivkraft kommer det alltid att finnas skillnader. Men ett sådant samhälle är betydligt mer rättvist än ett samhälle där alla har lika mycket - och i förlängningen också lika dåligt.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.