Gör som Vårgårda och möt företagarna på halva vägen
Under tisdagsförmiddagen presenterade Svenskt Näringsliv resultatet av sin årliga enkätundersökning av företagsklimatet i landets 290 kommuner. En given ögonöppnare, inte minst i Sjuhärad. Och det säger en hel om att mycket står rätt till när alla kommuner får godkänt.
Men det säger inte allt.
Ett bra näringsklimat handlar inte om att det offentliga ska stryka företagarna medhårs. Det är annars en attityd som inte minst kommunpolitiker och tjänstemän som inte gillar att få sina insatser bedömda, betygssatta och rankade brukar hålla sig med. Det straffar sig allt som oftast. Och nog för att det alltid finns anledning att vara försiktig med hur sådana enkäter utformas, vilken svarsfrekvens de har och – kanske viktigast av allt – om de frågor som ställs verkligen motiverar de slutsatser som sedan dras. Men förr eller senare finns ett resultat och därmed också ett tillfälle till självrannsakan.
Att lilla Vårgårda – 11 658 vid årsskiftet – får sitt högsta omdöme någonsin. och dessutom hamnar så högt på riksrankingen, är knappast förvånande. Vårgårda är en företagarkommun med allt vad det innebär. Andelen företagare, nyföretagande och förvärvsfrekvens är högre än rikssnittet. Historiskt sett har kommunens företagsprofil länge präglats av småföretagande, tillverkning och om att ”göra vad man kan av det man har”.
Den största privata arbetsgivaren – Veoneer Sweden AB – är en avknoppning från Autoliv, och har 475 anställda. Den största arbetsgivaren alla kategorier är dock kommunen som sysselsätter nära nog dubbelt så många. I sig inget problem – så länge de som arbetar inom en kommun vet att hantera företagen så att de växer och blir fler.
Och den konsten kan Vårgårda.
Borås är drygt tio gånger större – 112 178 – vilket sannerligen gör utgångsläget annorlunda och svårare. Om det i Vårgårda kan gå att få ett bygglovsbesked ”över lunchen” är det av förklarliga skäl mindre troligt att det går lika snabbt i en större kommun. Men någonstans finns det för Borås del en läxa att lära i den inställning som kommunstyrelsens ordförande Bengt Hilmersson (C) har, att ”vi måste naturligtvis ta hänsyn till lagar och regler som alla andra, men vi försöker göra vad vi kan för att möta näringslivet på halva vägen.”
Borås får godkänt men tappar samtidigt ännu en gång i rankning; andra kommuner är väsentligt bättre på att bemöta och ta till vara företagandet. Att skapa ett hållbart näringslivsklimat handlar inte bara om att skruva på olika rattar på den stora Myndighetsmaskinen, utan lika mycket om vilka attityder till företagande som finns hos politiker och tjänstemän.
Rimligen borde det finnas en ambition i Stadshuset vid Kungsleden att åtminstone försöka översätta Hilmerssons förhållningssätt till något som kan fungera bättre än det som finns i Borås i dag. Och om halva vägen känns lång, ta åtminstone ett par steg i rätt riktning.
Vad har Borås att förlora på ett bättre näringslivsklimat?
