Gör oss en (hem)tjänst: riv de ideologiska hindren!
Inför välfärdstjänsterna är boråsare, andra Sjuhäradsbor och övriga svenskar lika. Vi vill ha bra vård, skola och omsorg för våra skattepengar, inte raka motsatsen. Men det är något med Borås stads sätt att organisera välfärden som gör att det sistnämnda framstår som det naturliga.
Länge har stadens personalpolitik lidit av stora brister, vilket bland annat tagit sig uttryck i en generell låglönelinje som exempelvis straffar den lärare som väljer att arbeta i Borås skolor med väsentligen lägre lön än i omgivande kommuner. Skolinspektionens många miljonviten mot grundskolans omfattande och väldokumenterade tillkortakommanden, bland annat vad avser elevtryggheten och studieron, är en annan sida av samma mynt.
Inom äldreomsorgen råder det numera fullt uppror bland personalen mot kommunens sätt att organisera, leda och fördela arbetet. Hög arbetsbelastning och stressiga scheman utgör inte tillfälliga undantag, utan vardagen. I förra veckan berättade BT att Kommunals huvudskyddsombud kräver av kommunen att arbetsmiljön måste förbättras, och begär att det nu ska genomföras utredningar för varje arbetsplats inom hemtjänst och äldreomsorg för att sedan redovisa vilka krav som ställs på personalen i förhållande till de resurser som finns för att lyckas, samt inte minst hur nuvarande scheman och arbetsplanering påverkar hälsan.
Förstår stadens styrande hur allvarligt läget är? Läget kan ju knappast vara okänt för någon av dem med tanke på hur omfattande missnöjesyttringarna inom såväl skolan som hemtjänsten och äldreomsorgen har varit genom åren. Och att döma av svaren till BT så är både vård- och omsorgsnämndens ordförande Ida Legnemark (V) och vice ordförande Kerstin Hermansson (C) införstådda med läget.
”Vi måste gå till botten med varför det inte bättre för personalen, framför allt inom hemtjänsten”, säger Legnemark. ”När så många i personalen är så stressade måste det vara ett strukturfel någonstans”, säger Hermansson. Båda har rätt. Men vill politikerna gå till botten med problemen får det inte finnas ideologiska hinder som gör det omöjligt att upptäcka dessa strukturfel. En sådan ideologisk blockering som påverkar all verksamhet inom Borås kommun är de rödgrönas närmast rabiata syn på privata utförare som något ont. Den uppfattningen om välfärdsföretagen sitter djupt inom Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, att all välfärd ska bedrivas i offentligt monopol.
Det går inte att närma sig problemen i hemtjänsten utan att se vad denna ideologiska blockering ställer till med.
Låt vara att privata utförare i Borås systematiskt underersätts för en många gånger bättre utförd välfärd än den offentligt drivna förmår. Senast var det Branschrådet Hemtjänst som slog kommunen på fingrarna för att inte leva upp till lagens krav om likabehandling av utförare när det gäller såväl kvalitetskrav som timersättning till hemtjänstföretagen, vilket framgår av ett brev till kommunen som anlände samma dag som BT:s artikel publicerades.
Men där problemet med den rödgröna, ideologiska blockeringen framträder som allra tydligast är i attityden till vad kommunens organisation kan lära av de privata utförarna.
Varför vill inte Borås göra det som branschrådets medlemmar gör, nämligen ”utbyter erfarenheter, verkar för att lyfta kvalitén och följa riktlinjer för ett hållbart samarbete kring hemtjänsten i Borås”?
Det är begripligt att det tar lång tid att vända en skev lönepolitik till en som är mindre kontraproduktiv. Men det är omöjligt att förstå varför kommunen inte ens vill lyssna till – än mindre lära sig av – de utförare som bevisligen gör bra ifrån sig inom ett välfärdsområde som blir allt större och viktigare.
