Annons

Generös kvot bättre än bristfällig asyl

Att ersätta dagens bristfälliga asylsystem med ett bättre kräver lång och eftertänksam debatt. Men framför allt en god vilja och generös inställning till de som behöver skydd.
Ledare • Publicerad 23 oktober 2017
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Flyktingar på Medelhavet. Resursstarka eller utsatta?
Flyktingar på Medelhavet. Resursstarka eller utsatta?Foto: Santi Palacios

Just nu pågår en politisk debatt om ännu ett systemskifte. Den här gången handlar den om vad som ska ersätta dagens asylsystem, som allt oftare beskrivs som en riskfaktor för såväl flyktingarna själva som för de länder som förväntas ta emot och ge dem skydd.

De som förordar ett annat sätt att söka asyl hävdar ofta att det är det nuvarande systemet som lockar tusentals förhoppningsfulla till att överlåta sina liv till människosmugglare, som i sin tur tvingar ut dem till havs i ranka gummibåtar eller skrotningsfärdiga båtar.

Annons

Samtidigt finns det kritiker som menar att det är själva oviljan att ta emot människor på flykt som skördar offer, genom att under nuvarande asylsystem vägra att införa säkra vägar. Somliga uttrycker detta starkare än andra, som exempelvis frivilligorganisationen Lighthouse Reliefs grundare Anna Tasha Larsson i DI Weekend i fredags ord om att ”det finns människor som föredrar att barn dör före att de kommer hit. Exakt så enkelt är det”.

Nationalekonomen och migrationsforskaren Joakim Ruist vid Handelshögskolan i Göteborg har för sin del valt att illustrera dilemmat i en bloggpost från maj 2016 på följande sätt: ”EU skickar båtar för att plocka upp de som är på väg att drunkna i Medelhavet, men inga båtar för säkra transporter så att de slapp vara på väg att drunkna”.

I förbifarten är det lätt att konstatera, att fördelen med Ruist exempel är att det också visar på den goda vilja som faktiskt kan stå att finna bakom båda betraktelsesätten. För egen del är han dock övertygad om att flyktingpolitiken blir bättre utan asylrätt, främst eftersom nuvarande systems grundläggande brist är ”kombinationen av en absolut rättighet för miljontals människor och en fullständigt godtycklig fördelning mellan stater av ansvaret för att uppfylla rättigheten”.

Det resonemanget bygger på det faktum att 1951 års flyktingkonvention inte befattade sig med ansvarsfrågan om hur asyl skulle garanteras eftersom den skrevs för de omständigheter som rådde efter andra världskriget då flyktingarna redan befann sig i de länder där de skulle ges skydd. Då fanns det en gemensam förståelse av vilka gränser som gällde. 16 år senare uppgraderades konventionen till att omfatta framtida tillkommande flyktingar men utan att fördelningsfrågan berördes.

Dagens migrationspolitiska oro inom EU, senast dokumenterad i Eurobarometer 88 som presenterades tidigare i veckan, är mycket omfattande och hänger till stor del samman med bristen på tydlig ansvarsfördelning. Det som i själva verket är en mänsklig rättighet har allt sedan Syrienkrisens början utvecklats till något relativt och avhängigt varje lands politiska ambitioner. De svenska id-kontrollerna vid Öresund är och förblir ett praktexempel på detta fenomen.

Dagens flyktingkonvention måste därför antingen uppgraderas så att den besvarar ansvars- och fördelningsfrågan – eller så avskaffar den sig själv. Ett kvotsystem, med säkra vägar till tryggheten, kan kombineras med en fortsatt universell asylrätt. Det ena utesluter inte det andra.

Ett skäl som anförs när ett kvotsystem förs fram, är att det skulle ge större rättvisa. De som är i störst behov skulle då ställas längst fram i kön och de som nu sätter sig i båtarna för att fly över Medelhavet, som ofta beskrivs som både resursstarka och företagsamma, skulle vackert lämnas kvar på stranden. Men bortsett från att det är orimligt att beskriva denna utsatthet som en resurs, inbjuder ett ”kösystem” till en relativisering och byråkratisering som skulle motverka hjälp i hastigt uppkomna konflikter. Vår närhistoria visar med eftertryck att såväl serbiska milisförband under Balkankriget som mordiska IS-styrkor under Syrienkonflikten har varit oerhört mycket snabbare än FN:s flyktingkommissariat.

Ett antal politiska partier överväger nu hur nuvarande asylrätt ska ersättas av ett kvotsystem. Senast var det Moderaternas partistämma som fattade beslut om att gå i den riktningen – om än på mycket lång sikt. Även Centerpartiet rör sig i samma riktning. Diskussionen pågår inom alla partier. Utgångspunkten måste dock vara den, att den linje som Sverige slutligen anpassar sig till ska vara den EU-gemensamma. Samtidigt ska debatten inte blunda för den insikten att flyktingmottagande i slutändan inte är gratis. Det finns ekonomiska gränser som måste beaktas och som inte ska överträdas. Även för det mest utvecklade välfärdssamhället är förmågan till att ge skydd en resursfråga.

På samma gång är det också nödvändigt att vara vaksam på hur ett lands moraliska tillgångar förvaltas. Ska nivån på ett framtida flyktingmottagande under ett kvotsystem vara generöst, måste det trots allt definieras med tyngdpunkten på de behov som råder i omvärlden snarare än utifrån dagsnoteringarna på asylgivande lands vilja till ansvarstagande.

Annons

Mikael HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons