Gärna budgetdebatt – men varför inte satsa mer kraft på en skattereform?

Ledare Artikeln publicerades
På var sin planhalva i debatten. Finansminister Magdalena Andersson (S) viskar till Kristdemokraternas Jakob Forssmed efter ett replikskifte i riksdagen.
Foto: Anders Wiklund/TT
På var sin planhalva i debatten. Finansminister Magdalena Andersson (S) viskar till Kristdemokraternas Jakob Forssmed efter ett replikskifte i riksdagen.

Det som partierna i riksdagen träter om i budgetdebatten är i själva verket marginella skillnader i kronor och ören. Vore det inte bättre att istället ta en rejäl diskussion om att genomföra en skattereform med målet att säkra såväl ökad egenmakt och mer pengar till välfärden?

Det finns relevant kritik att rikta mot den budget som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna har kommit överens om. Kristdemokraternas ekonomisk-politiske talesperson i riksdagen Jakob Forssmed hittade rätt i sin replik på finansminister Magdalena Anderssons (S) anförande när han konstaterade att ”det här är inte en välbalanserad budget, den tar inte itu med de samhällsproblem vi har”.

Nog hade ett starkare fokus på välfärden och på brottsbekämpningen kunnat platsa bland annat på bekostnad av pengar till Friåret 2.0?

I mångt och mycket bär budgeten drag av just den kompromiss mellan olika intressen som den utgår ifrån. Det överordnat största för Socialdemokraterna är makten, allt annat är förhandlingsbart. Det gör att själva fördelningen av det som regeringen och samarbetspartierna anser vara ”reformutrymmet” präglas av plottrighet. Alla ska få något – vilket också påverkade debatten när de enskilda partierna skulle framhäva vad just de bidragit med.

Men det är inte detsamma som att budgeten inte innehåller sådant som också de partier som nu är kritiska skulle ha med i sina förslag – om de hade möjlighet. I slutändan blev det som under onsdagen debatterades i riksdagen mest en fråga om just hur de olika enskilda posterna balanseras mot helheten och mot varandra utifrån de olika partiernas prioriteringar.

I huvudsak är de flesta överens om det mesta.

I budgeten ingår skattesänkningar för 16 miljarder kronor, varav cirka sex miljarder går till att slopa värnskatten. Men den innehåller också ett tillskott på ytterligare åtta miljarder till kommunerna för att upprätthålla nivån i vård, skola och omsorg. Fem miljarder utgörs av generella statsbidrag, drygt 500 miljoner ges till kommuner med ”socioekonomiska utmaningar” och till de som tagit emot många flyktingar. Av dem är fem miljarder generella statsbidrag och 1,3 miljarder pengar för att korta vårdköerna.

För en pensionär med en pension på 17 500 kronor innebär budgetsatsningen en skattesänkning på knappt 100 kronor i månaden och för en pension på 20 000 kronor blir skatten drygt 200 kronor lägre. Arturo Arques, privatekonom på Swedbank, satte ord på vad det innebar: ”lite mer klirr i kassan som gör att pensionärer kan öka sin konsumtion”. Taket höjs i bostadstillägget vilket säkert är ett välkommet tillskott för många garantipensionärer. Med en hyra på 7 000 kronor eller mer handlar det om 1 250 kronor mer att röra sig med varje månad.

Alla är också överens om att det kommer att krävas mer pengar till allt som omfattas under begreppet ”den offentliga välfärden” redan i slutet av innevarande mandatperiod. Därmed måste det göras överväganden om vad som på sikt ger mest pengar – omfördelning eller skattesänkningar?

Den svenska modellen består i det här sammanhanget av omfattande offentlig välfärd och höga skatter. På det hela taget har den trots allt till tjänat Sverige väl. Frågan är dock om dagens sätt att beskatta medborgarna på är optimalt?

Får vi verkligen mest välfärd för pengarna på om så mycket av statens intäkter består av skatt på arbete?

Det finns ett egenvärde i skattesänkningar som ofta glöms bort. Med ökad makt över de egna pengarna följer automatiskt krav på att också ta ett större eget ansvar för såväl den egna personen som för samhället i stort. Behoven minskar inte bara för att skatternas andel minskar. Dessutom finns det dynamiska effekter av ökad egenmakt som inte ska räknas bort. Vad ger bäst effekt – ökad privat eller ökad offentlig konsumtion? Och hur ska dagens skattesystem som alltmer ser ut som ett trasigt lapptäcke kunna bli mer enhetligt, lättbegripligt och konsekvent om inte alla skatter ses över och balanseras mot de ofta uttryckta politiska önskningarna om fler i arbete, fler arbetade timmar och fler nya arbetstillfällen? Är det verkligen rimligt att balansen mellan skatt på arbete och skatt på kapital får fortsätta att se ut som den gör?

Annorlunda uttryckt – är det inte i budgettider som dessa som det finns all anledning att gå från ord till handling om hur en skattereform ska genomföras? En sådan finns ju trots allt med bland de 73 punkterna i Januariöverenskommelsen som ligger till grund för dagens fyrpartibudget.

Då hade vi kanske sluppit höra LO:s ordförande Karl-Petter Thorvaldsson dissa arbetarrörelsens politiska gren med att de rödgröna, Centern och Liberalerna ”häller miljarder över de rika”. SSU-basen Philip Botström, som själv gärna åker taxi mellan Sälen och Stockholm efter Folk och försvars konferens, hade inte behövt känna att hans eget parti hade tvingat honom att ”ta fram skämskudden, ärligt talat”.

Elisabeth Svantesson (M).
Foto: Anders Wiklund/TT
Elisabeth Svantesson (M).

Med lite tur hade vi då kanske även sluppit höra Elisabeth Svantesson (M) läsa upp sin inövade retoriska fråga om ”vad är viktigast för Sverige 2019? Är det ökad polisnärvaro, fler övervakningskameror eller drejkurser för civilingenjörer, som Miljöpartiet vill?” Och Magdalena Andersson (S) replikera med sin: ”Vad är det Moderaterna har ägnat sig år de senaste veckorna? Jo, att det ska vara söndagsöppet på Systemet och reklam i public service?”. Bara för att följa upp med att lika retoriskt undra ”varför tidigare Alliansregeringar drog ner på polisutbildningen”.

Åt den regelmässigt återkommande rubriken om ”vinnare och förlorare” på budgeten som media älskar, är det däremot inte mycket att göra åt. Men den för åtminstone det goda med sig att den väcker nyfikenheten och egenintresset till liv.

Dessvärre också avundsjukan.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.