Funcke: Kristna naziprotester ska inte gå ostraffade

Ledare Artikeln publicerades

Voltaire är populär när intellektuella ska deklarera sin inställning till yttrandefriheten.”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.”, som den franske filosofens tankar brukar sammanfattas.

Men när högtidstalet tonat ut och principerna ska tillämpas i praktiken flagnar fernissan. Då visar det sig att livet är dem mer kärt än någon rättighet. De vill undvika obehag, dåligt sällskap och rättigheterna ska bara tillkomma de som tycker rätt.

Efterspelet till demonstrationerna och motdemonstrationerna första maj förra året i Jönköping är ett exempel.

Demonstrationsfriheten är en av de grundläggande opinionsfriheterna. Tillsammans med bland annat föreningsfriheten, friheten att utöva sin religion och yttrandefriheten är den reglerad i vår främsta grundlag, regeringsformen. Friheter som alla måste användas så att den enes frihet inte blir någon annans ofrihet. Yttranden som är så hatiska att de riskerar att leda till förföljelse av personer som bekänner sig till en tro ska lagföras.

På samma sätt får en demonstration inte får kringskära någon annans rätt att på gator och torg ge uttryck för sina åsikter. När Svenskarnas Partis demonstration skulle gå genom Jönköping satte sig ett antal personer på gatan för att stoppa demonstrationståget. Trots uppmaningar vägrade fem personer att flytta på sig och fick släpas bort av polisen.

De fem hävdade i domstolen att de handlat i nödvärn eftersom de befarade att nazisterna skulle göra sig skyldiga till hets mot folkgrupp. De menade också att de utövade sin religionsfrihet genom att sjunga psalmer och därmed firade en gudstjänst på gatan.

Till skillnad mot de fem hade Svenskarnas Parti tillstånd att demonstrera. De fem fälldes i tingsrätten i Jönköping för att de inte lytt polisen och självmant flyttat på sig.

Domen är tydlig när det gäller att slå fast allas rätt att demonstrera. Men när det kommer till påföljden slirar domstolen på principerna. Eftersom de fem bara i ringa omfattning påverkat ordningen och att de visat sitt avståndstagande från nazism och rasism som är ”oförenliga med ett demokratiskt samhälle” slipper de påföljd.

En domstols möjlighet att besluta om påföljdseftergift är en viktig säkerhetsventil. Men det ska användas restriktivt och det krävs att den dömde drabbas hårt på något sätt till följd av domen, till exempel att förlora sitt arbete.

Men att som tingsrätten motivera påföljdseftergift med att någon haft politiska skäl för att försöka beröva någon hans frihet underminerar en rättighet. Står sig domen blir det i praktiken straffritt att hindra eller försöka beröva någon rätten att utöva sina demokratiska fri- och rättigheter bara de politiska motiven är de för dagen rätta.

Efter domen har det uttryckts att polis och åklagare borde syssla med viktigare saker än att sätta fast kristna som sitter och sjunger i en gatukorsning. Visst har alla rätt sjunga ut om nazismen. Det är rimligt och nödvändigt.

Men att inskränka eller beröva nazister de rättigheter de själva föraktar och som sannolikt skulle bli kortlivade om de kommer till makten vore att agera i deras anda.

Jag ogillar dina värderingar men är beredd att försvara din rätt att demonstrera för dem.