Frihetsreform värd att vårda

Det är alltid svårt att rangordna reformer. Men en god kandidat till titeln ”viktigaste frihetsreformen” är LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Ledare

Reformen, som trädde i kraft 1994, innefattar bland annat rätt till personlig assistans för människor med fysiska eller psykiska funktionshinder, så att de ska kunna leva ett så fritt och normalt liv som möjligt.

”LSS tar tydligt ställning för att alla personer oavsett funktionsnedsättning har samma värde och rättigheter i samhället. Denna reform har vi all anledning att vara stolta över”, som barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) nyligen beskrev denna lag som sjösattes av f.d. socialministern Bengt Westerberg (FP).

Regeringen har goda skälatt vara stolt, men har dessvärre också skäl att vara bekymrad.

Ty personlig assistans har inte bara blivit en viktig frihetsreform, utan också exempel på en reform som det fuskas med å det grövsta.

Flera fall av storskaligt fusk har uppdagats genom åren. Pengar som skulle ha använts till att öka friheten för funktionshindrade, har hamnat i fickorna på fifflare.

En utredning i vintras visadeatt 9-15 procent av de pengar som 2010 betalades ut i assistansersättning, kan ha varit fusk eller felaktiga utbetalningar, medan det i13-18 procent av fallen kan handla om överutnyttjad assistansersättning.

I går kom så ytterligare en utredning, nu från Inspektionen för socialförsäkringen, som har granskat hur Försäkringskassan har omprövat rätten till assistansersättning. Den prövningen ska ske efter två år, men så har (i de granskade fallen) bara skett i vart tredje fall. Försäkringskassan säger att rutinerna redan nu är förbättrade, och det är bara att hoppas att det stämmer. För det handlar inte om lite pengar. Kostnaderna för LSS har skenat till miljardnivåer ingen hade kunnat förutse.

Att viktiga reformer kostarpengar är en sak. Få saker kan vara så angelägna som att värna om de mest utsatta i samhället. Det är alltid ett prioriterat område. Men om kostnadsökningen beror mer på bristande kontroll än på verkligt ökade behov riskeras reformens legitimitet.

Om regeringen även i fortsättningen vill vara stolt över sin frihetsreform måste den vårdas bättre än hittills.

Ledarredaktionen