Stig Fredrikson: ”Ukrainagate” gör valet till en smutsig politisk soppa
2016 blev det bevisat att president Putins regim mycket aktivt ingrep för att svärta ned Hillary Clinton och hjälpa Donald Trump. Däremot kunde utredaren Robert Mueller aldrig bevisa att Trump och hans kampanjstab aktivt konspirerade med Ryssland för att fälla motståndaren Clinton. Mueller kunde inte visa att Trump hade begått något brott.
Den här gången handlar det om Trumps agerande gentemot den nye ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskij. Frågan som nu sysselsätter kongressen i Washington är om Donald Trump har konspirerat för att kompromettera sin möjlige motståndare nästa år, demokraten Joe Biden. Det skulle i så fall kunna vara ett brott.
Det är en sjaskig historia där det bara finns förlorare, inga vinnare. Donald Trump kan förlora presidentämbetet, om hans politiska motståndare får honom fälld i en riksrättsprocess. Utsikterna till det är dock än så länge minimala. Demokraterna har majoritet i representanthuset och kan med hjälp av den inleda ett riksrättsåtal mot Trump. Men för att få honom fälld och avsatt krävs två tredjedels majoritet i senaten. Det betyder att minst tjugo republikanska senatorer måste liera sig med demokraterna. Än så länge finns inga tecken på det.
För Joe Biden, Barack Obamas vicepresident i åtta år, innebär Ukrainaskandalen att hans ställning som demokraternas toppkandidat riskerar att undergrävas så kraftigt att han måste ge upp. Trump tycks ju ha krävt av Zelenskij att Ukraina ska utreda om Joe Biden som vicepresident agerade för att skydda sin son Hunter Biden från åtal för korruption i Ukraina. Det finns tills vidare inga bevis för att Biden skulle ha utnyttjat sin ställning för att hjälpa sin son, men beskyllningarna har ändå fläckat ned honom. Trump å sin sida anklagas ju för att ha hotat med att inte betala ut en stor summa pengar, motsvarande fyra miljarder sv kr, i militärt bistånd till Ukraina, om inte Zelenskij går med på att utreda Biden och hans son.
Därmed sitter Zelenskij i en verklig rävsax. Han kom till makten i våras på ett löfte om att röja upp i det ukrainska korruptionsträsket. Därför får han inte skapa intrycket att han är rädd för att ingripa när det handlar om Joe Biden och hans son. Men det får inte se ut som om Zelenskij ger efter för Donald Trump. Zelenskij har inte heller råd att stöta sig med USA eftersom Ukraina är så beroende av ett gott förhållande, för ekonomiskt bistånd och för politiskt stöd i kampen mot rysk aggression. Hur den politiskt oerfarne Zelenskij än vänder sig, riskerar det att bli fel.
Hittills har Volodymyr Zelenskij valt att ligga lågt och hoppas att Ukraina inte ska bli lika insyltat i nästa amerikanska presidentval som Ryssland blev 2016. Han försvarar vad han sa i det famösa telefonsamtalet med Trump den 25 juli och hävdar att Trump inte försökte pressa honom. ”Och jag vill inte bli indragen i den demokratiska valprocessen i USA”, sa Zelenskij när han nyligen besökte FN i New York.
Men att tro att ”Ukrainagate” bara ska blåsa över är nog en from förhoppning. Än återstår många turer i denna smutsiga politiska soppa.
