Fredrikson: Hoppet om demokrati är svårt att släcka

Ledare Artikeln publicerades
En av demonstranterna i Hong Kong håller upp ett plakat som summerar väl varför hoppet om demokratin inte är så lätt att släcka.
Foto: /TT
En av demonstranterna i Hong Kong håller upp ett plakat som summerar väl varför hoppet om demokratin inte är så lätt att släcka.

Den här sommaren har demonstranterna i Hongkong gång på gång visat att de tänker kämpa för att få behålla sina demokratiska fri- och rättigheter. Men Fastlandskinas tryck hårdnar hela tiden. Kina har lovat Hongkong att respektera det öppna samhället där i femtio år från 1997, det år då Storbritannien överlämnade Hongkong till Kina. Men var det bara ett tomt löfte?

Den här sommaren har också 30-årsminnet av massakern på Himmelska fridens torg i Peking uppmärksammats på många håll i världen. Dock inte i Kina där varje påminnelse om studentrevolten 1989 var förbjuden.

Jag var i Peking och fick uppleva själva höjdpunkten på studenternas uppror och krav på demokratiska reformer. Egentligen var jag i Kina för att rapportera för Aktuellt om Gorbatjovs besök. Gorbatjov var något av en idol för studenterna efter att infört mer öppenhet i Sovjetunionen. Peking före massakern präglades av en demokratisk yra, och jag kommer aldrig att glömma de intervjuer vi gjorde med studenter på torget och på Peking-universitetet. Jag hade nog inte väntat mig att studenterna, mitt i det kommunistiska Kinas huvudstad, skulle ”tala samma språk som vi” och öppet kräva demokrati, yttrande- och mötesfrihet och politisk mångfald.

För de hårdföra ledare som sedan krossade studentupproret var Gorbatjov ett avskräckande exempel. Han hade inte fattat att han gjorde allt i fel ordning. Först införde han demokratiska reformer, först därefter tog han itu med ekonomin.

I Kina började kommunistpartiet i stället med att införa ett slags marknadsekonomi, en kapitalism under partiets ledning. Om folket får det bättre, bryr de sig inte om yttrandefrihet, är uträkningen. På detta sätt har Kina skapat vad en del kallar ”den perfekta diktaturen”.

Ryssland har under tjugo år med Vladimir Putin vid makten blivit alltmer auktoritärt, och alla försök till organiserad politisk opposition krossas. Efter sin självvalda isolering från väst har Putin alltmer närmat sig Kina. För honom framstår den kinesiska modellen som ett ideal att sträva efter.

Men i Kina har kommunistpartiet byggt upp en stenhård kontroll över folket som Putin aldrig kommer att kunna skapa i Ryssland. Kina är idag ett totalitärt samhälle där makten använder sig av den modernaste teknologin för att övervaka och censurera medborgarna. Och ökat välstånd ska få folket att glömma bristen på frihet.

Ryssland däremot är ett samhälle som trots att Putin ger säkerhetstjänsten stora maktbefogenheter är mer öppet och pluralistiskt än vad Kina är. Inte minst den yngre generationen vågar protestera mot korruption och sociala orättvisor. Och Putins version av statskapitalism i Ryssland är ett stort misslyckande, i jämförelse med Kina. Kineserna lyckas locka till sig utländska investerare, trots diktaturen, medan Rysslands ekonomi inte växer, bland annat därför att den privata äganderätten inte är säkrad.

Det som förenar ledarna i Kina och Ryssland är deras övertygelse om att den liberala demokrati som vi i väst fortfarande åtnjuter, har spelat ut sin roll i historien. För både Xi Jinping och Vladimir Putin är förtryck och statlig kontroll över samhället idealet. Men demonstranterna i Hongkong och de som i Moskva protesterar mot korruptionen visar att hoppet om demokrati inte är så lätt att släcka.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.