Ledare 2010-08-31 | Uppdaterad 2010-08-31
Ägarpolitiken omfattar viktiga områden som bostäder, skatter, miljö, näringspolitik, forskning och utveckling. Begreppet ägande är dessutom väldigt politiskt laddat.
Trots detta är det lite som tyder på att ägarfrågor kommer att få något större genomslag i årets valrörelse.
Civilekonomen Christofer Pihl har i Riksdagspartiernas ägarpolitik i den svenska valdebatten – en granskning av ägarpolitikens betydelse och prioritering (Captus förlag 2010) granskat partiernas debattartiklar på kommunal nivå och riksnivå från maj till augusti i år.
Det visar sig att avståndet mellan partiprogrammen och vad man verkar för i den dagliga politiken är mycket långt. Det gäller såväl regeringsalliansen som den rödgröna oppositionen. De lokala frågorna dominerar i debattfloran.
Partiprogrammens ideologiskt laddade skrivningar mynnar ofta ut i frågor som till exempel om kommunen har äganderätten till en särskild byggnad.
Undersökningen visar också att partierna inte har någon tydlig strategi inom ägarpolitiken och att Centerpartiet är mest aktivt på riksnivå – och då inom näringspolitiken. Inte så konstigt kanske med tanke på att partiledare Maud Olofsson är näringsminister. Ändå stärks bilden av centern som ett genuint företagarparti.
Man kunde önska att ägarfrågorna debatterades mer intensivt, särskilt i valrörelsetider. Oftast får det ekonomiska utfallet för bestämda grupper större plats än ideologiskt laddade tal om frihet och rätten till ägande.
Höjer man blicken något från siffertabellerna är det nämligen tydligt att ett starkt ägande är en viktig förutsättning för utveckling och välstånd. Det är en sanning som inte bara gäller för utvecklingsländerna utan även för Sverige.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721