En absurd debatt om Borås tända ackumulatortank

Ledare Artikeln publicerades
Efter Paristerrorn 13 november i fjol tändes Borås Energi och Miljös ackumulatortank i trikolorens färger, efter dåden i Bryssel 22 mars beslöt kommunen raskt att den skulle tändas i den belgiska flaggans färger. Är det exkluderande manifestationer? Självfallet inte!
Foto:Lars-Åke Green
Efter Paristerrorn 13 november i fjol tändes Borås Energi och Miljös ackumulatortank i trikolorens färger, efter dåden i Bryssel 22 mars beslöt kommunen raskt att den skulle tändas i den belgiska flaggans färger. Är det exkluderande manifestationer? Självfallet inte!

”Kan denna fråga bli svenskare än så här?”, skriver en person på Radio Sjuhärads Facebooksida och sammanfattar därmed en absurd debatt väl. Alldeles utmärkt var det att Borås Stad tände ackumulatortanken i franska och belgiska flaggornas färger efter terrordåden.

Tänk att det alls ska behöva noteras. Men uppenbart är det så, att när även det allmänna, som Borås Stad, valde att göra som på en mängd andra platser jorden runt – i arabvärlden, i Asien, i Europa – för att hedra offren för terrorn i Bryssel, kan aktionen ifrågasättas:

”Hedrade terrorns offer - bidrog till utanförskap”, löd rubriken på Radio Sjuhärads text under måndagen.

Radion hängde upp vinkeln på en intervju med en gymnasielärare som sa:

”Diskussionen kom upp när det bland annat påbjöds en tyst minut från EU efter terrordåden i Paris. En hel del ungdomar med bakgrunder från andra länder undrade varför man inte uppmärksammade dåd som hade skett i deras länder. De ville visa sitt stöd för terrordådens offer, men gick igång och reagerade med någon slags "Men vi då, är inte vi lika mycket värda?".

Intervjun åtföljdes av lyssnarkommentarer som ”skamligt tycker jag att göra skillnad på folk på detta viset, usch skärpning i kommunen” och ”att lysa upp med färger och flaggor "för att visa sitt stöd" är bara löjligt”.

Det slutade inte där.

Ackumulatortanken som tändes upp i trikoloren respektive belgiska flaggans färger efter massmorden i Paris 13 november i fjol och 22 mars i år ägs av kommunala Borås Energi och Miljö. Vd:n Gunnar Peters kände sig tvingad att tycka ut och sa i radion att en policy nu måste fram för i vilka lägen man bör lysa upp och inte.

”Vi måste tänka över den här situationen så att vi inte tar parti för någon speciell händelse. Vi gjorde det här för att vi tyckte att det var så fruktansvärt, men å andra sidan när man tänker efter så är alla terrordåd fruktansvärda var de än händer i världen”, sa Peters i sann svensk ingenting-får-sticka-ut-anda.

Inte ens när flera svenskar dödats i ett annat EU-land av en organisation som har som uttalad målsättning att utplåna all form av demokrati och mänskliga rättigheter kan en manifestation av sorg, sympati och samhörighet få genomföras utan att dess syfte kan/bör/måste ifrågasättas.

Under måndagen kände sig kommunfullmäktiges ordförande Per-Olof Höög följaktligen nödgad att rycka ut på Facebook:

”Vi tände ackumulatortanken i Belgiens färger, dels för att hedra terrorns offer, men också för att visa vår sympati med Belgien. Attacken riktades inte bara mot Bryssel. Den riktades mot våra värderingar och mot våra öppna samhällen, mot det demokratiska Europa som också Sverige är en del av. Att tända ackumulatortanken var således även en symbolhandling för att visa att vi värnar ett öppet samhälle där vi kan röra oss fritt och tycka och tänka vad vi vill”, förklarade han det som inte borde behöva förklaras.

Är det rimligt att vi – människor, föreningar, städer – ska visa samma engagemang för alla människor jorden över?

Borde Borås Stad ha låtit bli att ha en tyst minut efter Utöya- och Oslo-terrorn 22 juli 2011 bara för att en tyst minut inte hölls efter att terrorgruppen Lashkar-e-Taiba med bomber tog livet av 175 personer i Mumbai 26 november 2008?

Det är helt rimligt att vi delar känslor med dem som står oss närmast, geografiskt, kulturellt och/eller värderingsmässigt.

Betyder det att vi i n t e bryr oss när IS spränger människor till döds i Turkiet eller Irak, eller när Boko Haram och al-Shabab härjar i Nigeria, i Somalia i Kenya? När religiösa fanatiker massmördar de som inte passar dem i Afghanistan eller Pakistan? Att vi i Borås tycker att de människorna är mindre värda?

Självfallet inte. Tror någon det?

Den som vill ha belägg för att Borås Stad gör skillnad på folk och folk fick vatten på sin kvarn även under måndagen: En självmordsbombare slog till i restaurang söder om Bagdad dit många shiitiska soldater brukar gå. Minst 14 dog.

Ingen tyst minut påbjuden av Stadshuset, ingen tänd tank i rött-vitt-svart.

Främjar då Borås Stads val av tillfällen när man markerat offentlig sorg att en person som har en bakgrund i Irak eller andra länder där terrorn också tagit mångas liv, en känsla av att vara bortglömd, att inte vara sedd som lika mycket värd? Understryks utanförskapet? Det ligger givetvis i betraktaren själv att avgöra. Men att som offentlig inrättning, som en kommun, välja att låta sådana konspirativa reaktioner styra gagnar ingen.

Ingen som lever i Syrien eller Afghanistan förväntar sig rimligen att en eventuell tragedi i Borås skulle uppmärksammas på samma sätt där som om de skedde i Iran eller Pakistan?

Jämförelsen kan förefalla halsbrytande, men principen är densamma: Borde Borås Stad fira PSG:s ligasegrar på samma sätt som efter ett SM-guld av Elfsborg?

Ett fullkomligt utplånande av offentlig sorg eller glädje vore konsekvensen av det resonemang som framfördes i Radio Sjuhärad. Hur skulle den ordningen uppfattas av nyanlända från världens oroshärdar som valt att söka sig till Sverige och landets kulturgemenskap?

Borås Stad ska ha heder för att man reagerat med ryggmärgen, tänt ackumulatortanken och påbjudit tysta minuter efter såväl Utöya som Paris och Bryssel.