Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Ledare 2009-01-19 | Uppdaterad 2009-01-19
Att döma av diskussionerna på Folk och Försvar verkar det som om motståndet mot civil-militär samverkan har raserats. ”Utan säkerhet ingen utveckling, ingen säkerhet utan utveckling” är det enkla och kärnfulla budskapet som levereras av bland andra förre chefen för de svenska styrkorna i Afganistan, Bengt Alexandersson.
De som motsätter sig svenska insatser i det krigshärjade landet, likt förre försvarsministern Thage G. Peterson, är åtminstone inte representerade här på Sälens högfjällshotell.
Andra dagens diskussioner handlade alltså om stadiet efter vapenstilleståndet. Hur ska polis, militär, civila myndigheter, biståndsorgan och näringsliv i samverkan klara att bygga upp en ny fungerande demokratisk rättsstat i ruinerna av den gamla? Den svenska insatsen i Afganistan är ett bra exempel på den prövande attityd som växt fram på senare år. Kedjan från målsättningar och inriktningsbeslut till de svenska soldater som samtalar med byäldsten ute i byarna är lång, men brister någon av länkarna uppstår resursslöseri och onödigt lidande hos lokalbefolkningen.
Icke-samarbete mellan försvarsmakten och Sida tillhör dess bättre en förgången tid och framstår bara som onödigt revirtänkande och brist på kunskap. Mycket återstår att göra men de båda myndigheterna samarbetar numera på utbildningsområdet. Statssekreterare Håkan Jevrell vid försvarsdepartementet utlovade även en samarbetsgrupp mellan berörda departement på näst högsta politiska nivå. Samordning och samverkan är ledorden för dagen, mellan svenska myndigheter, mellan internationella organ, mellan länder.
Den svenska styrkan i Afganistan ansvarar med sina snart 500 man för ett område som är en femtedel så stort som Sverige. Det är på det hela taget en försiktigt positiv bild som ges av tillståndet i de fyra norra provinserna, till skillnad från de södra där talibanerna vinner mark. Fler barn får gå i skolan, det växer fram en infrastruktur, broar byggs. Den svenska styrkan samarbetar tätt med afgansk polis och afganska myndigheter.
Ändå, och trots ett beslut från en enig försvarsberedning, går debattens vågor höga från främst vänsterpartistiskt håll om Sverige över huvud taget ska finnas på plats. Vi borde ha passerat det stadiet. Det är klart att den svenska insatsen kan bli bättre.
En av de svåraste avvägningarna befälen har att göra är om säkerheten ska riskeras för att man ska kunna komma närmare befolkningen. Men att jämställa den avvägningen med den amerikanska insatsen Enduring Freedom tyder bara på okunnighet. Om samtliga partier är beredda att skicka soldater utomlands måste man även acceptera de nya svåra uppgifter dessa dagligen ställs inför. Besöket från statsminister Fredrik Reinfeldt är en viktig och ovanlig politisk markering med adressat både den stora styrkan i Afghanistan och hemmaopinonen. Det är ett angeläget initiativ från statsministern, som tidigare inte givit försvarsfrågan stort utrymme.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Signe Oskarsson
signe.oskarsson@bt.se
Telefon: 033-700 07 86