Förlusten som ger fler en bostad
Migrationsverket skriver ännu en gång ner sin flyktingprognos för 2017 och 2018. 23 500 väntas söka asyl i år och nästa år 24 000. En nedskrivning med cirka 4500 personer. Men den som tror att denna beror på att flyktingsituationen förbättrats i ett antal av de stora oroshärdarna runt Europa, att krig och förtryck skulle ha minskat något, bör skyndsamt slå bort alla blåögda förhoppningar ur hågen.
EU:s migrationsavtal med Turkiet utgör den främsta orsaken till att antalet asylsökande minskar. Gränserna mot omvärlden blivit högre och helt enkelt svårare att passera.
Men det hjälper inte Migrationsverket: målet om att avgöra 70 000 förstagångsasylärenden kommer inte att nås. Inte heller klarar man av löftet om att alla ensamkommande som sökt asyl 2015 och 2016 ska få sina beslut. Fler åldersbedöms vilket påverkar handläggningstiden. Fler än tidigare lär dessutom få avslag. Och som om det inte räckte så klarar man av att avgöra färre återvändarärenden. Av 19300 sådana fall lär bara drygt 9200 återvända frivilligt.
Det är således inte mycket som kan sägas gå Migrationsverkets väg just nu. Och till råga på allt så förlorade myndigheten den uppmärksammade lägenhetsstriden mot AB Bostäder om ett kontrakt på 20 lägenheter. Besked kom under onsdagen.
Hovrättsdomen bidrar dock till kommunens möjligheter att uppfylla anvisningslagens krav. Det gör den principiellt viktig även om den inte kan betraktas som prejudicerande för andra kommuner. Ty domen synliggör något motsägelsefullt i dagens flyktingmottagande som leder till onödiga konflikter.
Rätt tillämpad kan utslaget ge en fingervisning om vad som behöver göras tydligare: Boendefrågan för asylsökande som inte fått sitt ärende avgjort är statens ansvar att lösa. Men om den löses på ett sätt som innebär att det blir svårare för en kommun att själv ordna bostäder för de flyktingar med uppehållstillstånd som den enligt lagen tilldelats, då måste staten vackert hitta andra lösningar än att tränga sig före i bostadskön.
