Föräldramötet – en fråga om makt

Ledare Artikeln publicerades
Ett av Grotescos sju mästerverk från 2015 är Föräldramötet - ett kammarspel. (Foto: SVT )
Ett av Grotescos sju mästerverk från 2015 är Föräldramötet - ett kammarspel. (Foto: SVT )

Det är i sanning en sanning med stort S, detta att engagerade föräldrar är av avgörande betydelse för hur det ska gå för barnen i skolan. Men det finns gränser …

Det är inte bara föräldrar som vet av sin betydelse. Barnen i sin tur är även mycket väl medvetna om detta faktum, vilket en intressant studie som 2007 togs fram vid Göteborgs universitet noterar. Samtidigt pekar den på att det inom forskningen råder bred konsensus om att föräldrar behöver hjälp och stöd i denna sin ack så viktiga uppgift.

Läraren har en besvärlig roll i sammanhanget. När blir pedagogens goda engagemang en fråga om intrång på föräldrarnas ansvarsområde?

 

I måndags samtalade jag med två föräldrar som uttryckte viss förvåning efter att ha haft närkontakt av värsta graden med den lärare som under hösten skulle fungera som kunskapsledsagare för det yngsta av familjens barn.

En lärare som själv dessvärre uttryckte sig och betedde sig lite som ett … ja, ni förstår.

Det var en flod av lappar, vissa kladdigt handskrivna. Förvisso präglade av god vilja, men knappast tillkomna i annat än största hast. Felstavningar, formfel och grammatisk grumlighet var en sak, sådana kunde föräldraparet själva bidra med i tid och otid, men den uppenbara viljan att från lärarens sida också detaljreglera barnets liv efter skoldagens slut uppfattade de som ett uttryck för ett icke önskvärt engagemang.

Uppmaningar om att som förälder visa intresse för vad som hänt under skoldagen kan aldrig vara fel, men faller samtidigt under allmänt föräldravett. Påminnelser om behovet av sömn behöver vi alla lite till mans, men att i anslutning till sådana också skriva att för mycket surfande nattetid påverkade närvaron på lektionstid, var att komma för nära. Information om att ett mål för höstens ”forskning” var att ”skriva ett eget Parisavtal för klimatet” uppfattades som spännande, medan uppmaningen att som föräldrar alltid tänka på att agera så att inte klimathotet förvärras, betraktades som ett övertramp och som ”något som knappast kan vara skolans uppgift”.

Små saker, kan tyckas. Och kanske främst en fråga om vilken öm punkt som de skulle trycka på: hade barnet fått en engagerad om än gränslös lärare eller var det att läraren visade uppenbara kunskapsbrister och dåligt omdöme?

I bakgrunden svävade den återkommande debatten om huruvida skolan ska förmedla kunskaper eller forma barnen till demokratiska medborgare.

Även denna blir ofta smärtsam.

I den bästa av världar råder det balans mellan hem och skola. Oavsett om skalan ska viktas efter ”isärhållandets princip” eller ”partnerskapsprincipen”, som är de begrepp som används i Skolverkets rapport Skolan och hemmet– exempel och forskning om lärares samarbete med elevernas vårdnadshavare, så måste utgångspunkten vara att alla inblandade upprätthåller respekten för de olika rollerna.

Ska skalan viktas åt något håll är det dock angeläget att se till att skolan inte blir en ”invasiv art” som likt smörbultar och japanska jätteostron tränger undan samhällets minsta men mest grundläggande gemenskaper.

 

Härom veckan lade norska Høyre fram ett förslag till Oslos kommunfullmäktige om att de föräldrar som inte kommer på föräldramöten ska få hembesök från skolan. Första intrycket av förslaget var att det lät vettigt. Det var lagom påträngande eftersom det inte likställde ansvarskännande föräldrar med försumliga. Naturligtvis fanns det en så kallad ”integrationspolitisk” avsikt med i bilden. Høyre ser skolan som en väg till bättre integration, vilket är riktigt tänkt. Men samtidigt ger detta också bilden av att partiet ser invandrare som mer försumliga i föräldrarollen än som utsatta och många gånger vilsna i ett nytt land. Men detta ville man inte kännas vid när frågan började debatteras.

Skolforskaren Andrew Hargreaves menar i en artikel från 2001 att det finns emotionella aspekter på lärarens relation till föräldrarna som påverkar var gränserna går. Det kunde uppstå politisk distans, konstaterar Hargreaves, när det handlade om känslan av att inte få föräldrastöd när elevernas attityder och uppförande i klassrummet blev problematiska. På samma sätt kunde det uppstå obalanser när lärare och föräldrar uppfattade det som att de socialt befann sig på olika plan, eller när det blev uppenbart att det rådde olika uppfattning om vad som något förenklat kan beskrivas som samhällets och därmed också skolans grundläggande värderingar om alla människors lika värde.

Även detta måste vägas in i dragkampen mellan hem och skola.

 

Men inte sällan slår det likafullt över. Föräldramötet kan lätt förvandlas till en katastrofzon när besvikelser ska luftas och egna intressen hävdas. Inte för inte var Grotescos Föräldramötet – ett kammarspel (SVT 2017) på pricken. Här framträdde den arga, den ointresserade och den självhävdande föräldern, men även den som led av att alla andra i rummet var idioter. Så gjorde också den luttrade läraren, som likt en vindflöjel försökte svänga sig allt eftersom stämningen i rummet ändrades. Konfliktlösningen ”vi kanske skulle gå vidare … ” fungerar dåligt när nästa replik blir ”det här är ett föräldramöte och då måste vi få säga vad vi vill”.

Det olyckliga dödsfallet som följde var visserligen programmets dramaturgiska höjdpunkt. Men knappast programmets skolpolitiska höjdpunkt. Om jag säger så …

LÄS MERA

Om samarbete mellan hem och skola

Englund, Tomas Utbildning som medborgerlig rättighet – föräldrarätt, barns rätt eller...? Göteborg 2011.

Harju, Anne & Tallberg Broman, Ingegerd Föräldrar, förskola och skola. Om mångfald, makt och möjligheter Lund 2013.

Nilsson, Agneta Vi lämnar till skolan det käraste vi har. Om samarbete med föräldrar – en relation som utmanar Stockholm 2008.

Visa mer...

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.