Christofer Fjellner: Den sociala pelaren är ingen skröna, Löfven
För ett år sedan stod statsminister Stefan Löfven värd för det sociala toppmötet i Göteborg, tillsammans med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Under mötet skrev Kommissionen, rådet och Europaparlamentet under en proklamation om 20 principer i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, känd som den sociala pelaren.
Vi moderater varnade då för att mötet var startskottet för en ny ordning där alltmer av välfärdspolitiken bestäms på EU-nivå i stället för nationell. Löfven avfärdade det dock som “en skröna” från borgerligheten. Nu kan vi tyvärr konstatera att våra farhågor besannas när den sociala pelaren i rask takt omvandlas till ny europeisk lagstiftning inom arbetsmarknads- socialpolitiken.
Principerna i den sociala pelaren är inte bindande i sig, men det är den lagstiftning som just nu förhandlas i EU med hänvisning till den sociala pelaren. Det handlar om stora och allvarliga frågor som regleringar av föräldraledigheten och långtgående ingrepp på den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Men också om mindre men onödiga bestämmelser om att restauranger bör tillhandahålla vatten gratis.
Ska Sverige ha någon möjlighet att stoppa utvecklingen måste vi snabbt bjuda gemensamt motstånd över partigränserna tillsammans med arbetsmarknadens parter. Det handlar om att rädda den svenska modellen, som vi känner den i dag.
Det är svårt och ibland inte ens möjligt att skilja på sakfrågor och institutionella frågor i EU. Allt gemensamt beslutsfattande med andra medlemsländer innebär kompromisser. Moderaterna anser att EU är den främsta arenan för att hitta gemensamma lösningar på problem Sverige inte kan lösa på egen hand.
Men en utgångspunkt för svensk EU-politik bör vara att endast frågor som vi är beredda att kompromissa om ska beslutas i EU. Tillför ett gemensamt beslutsfattande inget mervärde ska vi undvika det. Det gäller särskilt för välfärdsfrågor där Sveriges politik så tydligt avviker från de flesta andra medlemsländernas, både i ambition och till innehållet.
Regeringen vill exportera den svenska modellen, men EU handlar inte om att få andra länder att bli som vi, utan att hitta gemensamma svar på frågor som kräver gemensamma svar. Det sociala toppmötet som skulle bli kronan på verket i regeringens EU-politik håller på att utvecklas till dess motsats.
Nu måste Sverige mobilisera alla krafter för att den svenska modellen ska ta så liten skada som möjligt. Det förutsätter dock att Socialdemokraterna inser och framförallt erkänner situationens allvar och tillsammans med övriga partier, näringslivet och fackförbunden sluter upp gemensamt för att rädda svenska självbestämmandet. Den här frågan är för viktig för partipolitiska bråk.
