Annons

Fredrik Federely: Federley: Krossa glastaket, men strunta i kvotering

Under min tid i EU-politiken har jag fått vara med på många gruppbilder med andra EU-politiker och tjänstemän.
Fredrik Federely
Ledarkrönika • Publicerad 23 mars 2019
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ett glastak på en bil. Men glastaket som metafor för jämställdhet kan krossas utan kvotering, menar Fredrik Federley.
Ett glastak på en bil. Men glastaket som metafor för jämställdhet kan krossas utan kvotering, menar Fredrik Federley.Foto: Anders Wiklund/TT

Det blir bilder med kommissionärer, bilder när man är och möter olika topptjänstemän på olika EU-myndigheter och bilder från avslutade förhandlingar i Brysselbubblan. I vissa fall är de här bilderna lätta att göra narr av, det är nämligen inte sällan som alla poserande är äldre män. Jag själv fyller i 41 i år och är inte sällan yngst, med flera decennier upp till nästa herre.

Jag har aldrig varit, och är inte nu heller, för kvotering. Till platser och roller som ska tillsättas är kompetens och matchning det viktiga. Det gäller kanske ännu mer inom EU, där beslutsprocessen är teknisk och komplex. Där det verkligen behövs rätt person på rätt plats. När man då kollar på statistiken så kan det omöjligt vara så att utnämningar till tunga poster inom EU:s myndigheter sker baserat enbart på kompetens. Ungefär 16 procent av de chefer som finns i EU:s olika myndigheter är kvinnor. Det kräver alltså ingen enorm analysförmåga för att se att det finns ett glastak. Det är helt enkelt så att kvinnor och män inte har samma förutsättningar och möjligheter inom unionen.

Annons

Trots att EU under lång tid har arbetat för en förbättrad representation och en ökad jämställdhet återstår mycket att göra. När EU-parlamentet förra veckan skulle godkänna medlemsländernas förslag till nya topposter, bland annat ny ordförande för den europeiska bankmyndigheten, fanns inte en enda kvinna med. Det fanns inte ens kvinnor med bland kandidaterna som medlemsstaterna nominerat. Därför valde jag att rösta för att skjuta upp utnämningarna. För att ge medlemsländerna längre tid och kanske se över deras processer - så att åtminstone kvinnor ges samma möjligheter.

Totalt är löneklyftan för hela EU mellan könen cirka 16 procent och pensionsklyftan, det vill säga de pengar människor har att leva på under pensionen, är 40 procent. Att EU:s länder inte lyckats bättre med att minska löneklyftorna är för dåligt. Men även EU:s institutioner måste förstå att bristen på jämställdhet, och det faktum att kvinnor är gravt underrepresenterade i EU:s beslutsfattande positioner, är ett problem.

Demokrati och jämställdhet går nämligen hand i hand. Vi måste målmedvetet föra arbetet för jämställdhet framåt. Det kräver inte minst att ge frågan en större tyngd, men utan att vi osäkert och desperat lutar oss mot vänsterns universallösning ”kvotering”. Det viktiga är givetvis att man främst är människa och inte kvinna eller man. Därför tycker jag att EU ska arbeta aktivt med frågan, framförallt genom att sätta press på medlemsländerna.

För att nämna några exempel så bör vissa av de olika EU-projekten som får finansiering ha särskilda mål om att gynna båda könen. För det är inte sällan i kronor och Euro som det behövs ett jämställdhetsperspektiv.

Annons
Annons
Annons
Annons