Fredrick Federley: Djurens välfärd är något att ta strid för
Under förra valrörelsen till EU-valet, 2014, blev grisarna och djurens välfärd en av de största frågorna. Faktum är att även valet 2009 och 2004 också handlade i stor utsträckning om detta. Visst är kanske den viktigaste anledningen till det att EU har mycket att göra för att förbättra lagarna och förbättra hur lagarna följs inom unionen, både för djurens bästa och för att gynna en jämn konkurrens mellan bönderna. Men den viktigaste anledningen stavas ändå Marit Paulsen, som ihärdigt kämpat för dessa frågor.
I ljuset blev jag djupt tacksam och stolt när jag till morgonkaffet hörde Marit utdela sitt stöd till mig i det arbetet jag har gjort i EU-parlamentet den gångna mandatperioden. Låt mig ta ett exempel: djurtransporter.
Varje år transporteras 1,37 miljarder levande djur inom EU, eller till länder utanför unionen. Oftast är dessa transporter till slakt. Flera av dessa transporter djurtransporter är skamliga. Många transporter följer varken existerande lagstiftning eller övervakas. Det kontrolleras på tok för dåligt om det under transporten tas pauser så att djuren kan dricka eller röra på sig.
Återkommande historier om djur som är för varma, inte har tillgång till dryck, mat och vila, som är skadade eller blivit skadade under resans gång, ska inte få förekomma. Detta behöver ändras. Trots att bra lagstiftning finns på plats, varför struntar medlemsländer i detta? Och varför tar inte EU-kommissionen några steg för att klämma åt medlemsländerna som fuskar så tydligt?
För den största anledningen till problemet med djurtransporterna är att den djurvälfärdslagstiftning som finns på plats inte respekteras av medlemsländerna.
Ett enormt problem är det faktum att straffen för den som väljer att bryta mot lagen är på tok för låga. Straffsatsen baseras på inkomsten i det land du bryter mot lagen i, om det ens uppdagas, därför kan det i vissa fall vara ekonomiskt fördelaktigt att strunta i att ge djuren någon vila eller vatten, för det kostar för lite mot vad du tjänar ekonomiskt på att bryta mot lagen och gasa förbi kontrollposterna.
Efter krisen med transporterna mellan Holland och Turkiet engagerade jag mig för att se till att välfärden för de djur som transporteras respekteras. Och i förra veckan tog EU-parlamentet ett beslut.
Parlamentet vill nu starta en formell granskningsprocess mot EU-kommissionen, som har brustit i sin roll att se till att medlemsländerna följer lagen. De medlemsländer som inte följer lagstiftningen måste bli stämda i domstol. EU-kommissionen har alla juridiska möjligheter att göra detta, men har återkommande brustit i att använda detta verktyg, därför vill jag nu granska kommissionens agerande, eller brist på agerande. Dessutom tycker parlamentet i stor majoritet att det krävs hårdare straff för den som bryter mot djurskyddslagen.
För alla de djur som transporteras runt i Europa behöver vi ge värdiga förhållanden. Det minsta vi kan kräva är att lagen följs.
Med detta exempel vill jag tydliggöra: arbetet i Marit Paulsens anda vill jag fortsätta med. Djurens välfärd och svensk konkurrenskraft är något att ta strid för.
