Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2008-12-22 | Uppdaterad 2008-12-22
Svenskarna har ett mycket komplicerat förhållande till vargen. Inget annat djur i vår fauna väcker lika mycket debatt, och inget annat rovdjur är så polariserande.
Stad ställs mot landsbygd och jägare mot naturvårdsgrupper. Majoriteten av dem som bor nära vargen, speciellt jägare med hund eller bönder med tamboskap, vill utöka jakten. Stadsbor som aldrig kommer i kontakt med vargen är i allmänhet mer positivt inställda.
Visst är det konstigt att vi i ett så vidsträckt och skogrikt land som Sverige knappt klarar att hantera 200 vargar. I Italien som är betydligt mer tätbefolkat är vargstammen ungefär fyra gånger större men där är vargen mer accepterad. Även våra baltiska grannar har avsevärt större stammar.
200 vargar och 20 föryngringar per år var det etappmål för vargstammens utveckling som riksdagen satte upp för ett antal år sedan. Nu när målet äntligen har uppnåtts – men med en stam märkt av inavel – vill regeringen återigen öppna för jakt. Häromdagen gav miljöminister Andreas Carlgren i uppdrag åt Naturvårdsverket att utreda hur många vargar som ska få skjutas och var. Carlgren öppnade dessutom för jakt på järv. Det är tråkigt att regeringen inte låter stammen växa sig starkare innan jakt tillåts. I praktiken hålls ju redan talen nere av en ofta grym tjuvjakt som ordningsmakten har mycket svårt att kontrollera. 10–15 vargar försvinner spårlöst varje år.
Att Naturvårdsverket även ska titta på hur man ska komma tillrätta med inaveln är i och för sig positivt. Ändå inger regeringens agerande en känsla av populism. Det sägs att jakten ska vara strikt kontrollerad. Resultatet blir dock sannolikt att fler vargar skjuts än vad Naturvårdsverket avser. Dessutom sänder det en signal om att ”nu är det fritt fram” som i sig utgör en fara för stammen.
Andreas Carlgrens besked väcker säkert förhoppningar på många håll i landet. LRF Sjuhärad krävde licensjakt för några månader sedan efter att sex par sökt sig ner mot våra bygder. Situationen höll på att gå dem ur händerna, hette det då. Miljöministern menar också, enligt TT, att vargstammen inte får utvecklas så snabbt att ”landsbygdsbefolkningen inte hinner anpassa sig”. Ett ganska märkligt uttalande. Vargen är inte ny i våra skogar. Hur lång tid behövs för denna anpassning?µ
Kan inte vare annat än enig i att man borde ha anpassad sig efter alla dessa år med varg. I alla fall ser jag jakt på varg med detta argument som möjlig i vare sig Örebro, Dalarne eller Värmland.
Problemet är väl egentlig att det är en viss högljudd gruppe som inte har någon möjlighet att anpassa sig.
Detta är de jägare som jagar med hundar som jagar långt från föraren.
Men på andra sidan är den risk som tillkommer att jaga i område med varg bara en brökdel av de andra risker som jakthundar råkar ut för.
Enligt försäkringsbolaget Agria dör 1/3 del av alla taxar vid försvinnande, drunkning, trafikolyckor och andra olyckor. Det blir fler hundra varje år och som jämförelse har det dödads 11 taxar av varg under se senaste 10 åren!
Sedan visar senaste forskningen på att de mest negativa till rovdjuren är andra generationens "byfolk", så bilden som målas upp i ledaren att byfolk är mer positiva är inte helt korrekt.
Jägare, Glesbygdsbo, Hundägare
bosatt mitt i Hasselforsreviret
MMmmm. de baltiska länderna som det pratas om har skottpengar på ulv 120 evro / skjuten ulv.... det kanske vi borde införa..
I media har man oftast en förstående syn vad gäller utsatta grupper, de svaga skall försvaras med pennan. I fallet med vargar i våra bygder som oroar och försvårar för djurhållande bönder finns det ingen förståelse från BT-s sida i varje fall. Jag vill nu veta om denna syn är sanktionerad från ansvarigt håll. Vi bönder har aldrig bett om att få varg i våra husdjurstäta områden, vi har inget herdejordbruk, vi har inte som i många andra länder djuren inne året om, utan en lagstiftning som kräver betesgång. BT måste se till hela problematiken, i samma tag som BT säger "mer varg" så måste ni inse att lagstiftningen för betsdrift måste tas bort med de följder som detta innebär för djurhälsa och vackra hagmarker. Eller fixar BT vakthållning dygnet runt för att bönderna skall sova gott på nätterna. På senare år har ju ranchdrift, ute året om, aktualiserats för att få ekonomi i köttproduktionen hur går det med den idén, snö och is i landskapet gör det lätt för vargar att fånga våra kossor. Nej, Borås Tidnings julklapp till Sjuhärads bönder kunde varit mjukare än ledarens stjärnsmäll!
Under sitt normala forskningsarbete har forskarnas teoretiska studier pekat på att inavel KANSKE kan bli ett problem om 30-100 år. Ingen forskare har påstått att detta är ett akut problem. Det är fristående tolkning av Svenska Rovdjursföreningen och Naturvårdsföreningen som sedan har uppreapat detta vid alla tänkbara tillfällen. Erfarna propagandamakare vet att om man upprepar något tillräckligt ofta blir man trodd.
På Isle Royale i Canada har en liten isolerad stam levt sedan 1950 utan att genetiken har betraktats som ett problem för stammens överlevnad.
Ett stort rovdjur som i princip inte funnits på vår landsbygd på över 100 år anpassar man sig inte bara till så där i förbifarten. Vilka av skribenterna skulla anpassa sig att möta en vargflock på väg till busshållplatsen på kvällen?
En art som uppvisar en ökning på 42% under ett år är inte hotad vare sig av tjuvskytte eller genetik.
Det är svårt att inte skratta åt Calle Seleborgs försök att sudda bort inavelsproblematiken i den svenska vargstammen genom att leka med ord, ?teoretiska studier? ?KANSKE? ? akut problem?.
Faktum är att om vargstammen ska ha en rimlig möjlighet att överleva på lång sikt här i Skandinavien, så krävs det en kontinuerlig invandring om minst ett par djur varje 5 år som aktivt bidrar till genpoolen, därom är de alla seriösa forskare eniga. Men Calle Seleborg vill ha någon typ av ABSOLUT garanti för att hotet finns där, något som inte bygger på TEORETISKA STUDIER, något som ligger inom DE NÄRMASTE ÅREN.
En bred genetisk bas är förutsättningen för att kunna anpassa sig till förändringar i omgivningen, såsom sjukdomsutbrott och andra otrevligheter som kan drabba en population, vare sig det är varg eller någon annan art. Det är flera mycket ansedde forskare som anser att det kan vare fråga om ren tur att Isle Royale vargarna, som Calle Seleborg här tar upp, lever den dag i dag.
Denna lilla isolerade spillra av varg blev utsatt för ett angrepp av parvovirus i början av 90 talet och endast ett fåtal vargar överlevde. Men med en stor genetisk variation, HAR en sådan bestånd mycket större potential att klara ett sådant hot och liknande hot i framtiden. Några svåra år, ett nytt utbrott av sjukdom och Isle Royale vargarna kan vare historia.
Sedan plockar Calle Seleborg, som ett litet barn plockar russin, tillväxten från ett enda år till ett annat år och framhåller detta som bevis på en gynnsam utveckling. Och inte bara det, hans beräkning utgår från antal föryngringar och sedan låter han det framstå som att antal vargar har ökad 42 %!
Ser man på utvecklingen över flera år, det är sån man gör om man är bara lite seriös, så får man en helt annan bild. (Se diagram) Så ligger tillväxten på omkring 12 % årligen, från att ha varit mycket större på mitten av 90-talet, vilket är mycket låg jämfört med andra populationer som inte är inavlad eller utsatt för en omfattande tjuvjakt.
Dagens stora antal föryngringar tror jag visar mer på att de senare årens uppmärksamhet av och myndigheternas ökade insatser mot tjuvjakten, som nu, till Calle Seleborgs och Folkaktionen Ny Rovdjurspolitiks besvikelse, börjar giva resultat.
(Till redaktionen: Ingen copyright på bild/diagram, om nu det skulle vare ett problem. Hämtad från den egna hemsidan www.vargreviret.com)
Hej!
Det är som vi skriver inledningsvis. Vargfrågan väcker alltid debatt. Men när alla kommentatorer slagit sina fakta i huvudet på varandra landar man ändå i frågan om vi vill ha varg eller inte? Vill vi ha varg ska länsstyrelserna och regionerna få nog mycket pengar så att de kan ersätta bönderna för tamboskap eller bygga nog höga inhägnader och stängsel.
Det är ett problem att vargen lever på en så liten yta av det vidsträckta Sverige. Men vargen är ingen ny företeelse. Hundägare och människor som tycker om att gå i skogen borde kunna anpassa sig till vargen som ju är ett mycket skyggt djur.
Nästa gång vi skriver om varg lär det också bli livlig debatt, och kommentatorerna kanske blir detsamma.
BT:s ledarredaktion kommer dock fortsätta tycka att vi har råd med en livskraftig vargstam i Sverige. Då bör man inte inleda avskjutning så snart stammen uppnått riksdagens första etappmål.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
