Falska nyheter och dålig journalistik

Ledare ,
”Dålig journalistik har alltid funnits. Skillnaden mot förr är att nu kan den få stor och snabb spridning via de digitala kanaler som finns”. Det menar BT:s chefredaktör Stefan Eklund. Bilden visar tidningsläsande svenska riksdagsmän i oktober 1941.
Foto:
Foto:

Det talas mycket om falska nyheter nu (eller ”fake news” som den engelska termen är). Diskussionen är alarmistisk och högljudd. Falska nyheter måste förbjudas, ropar många. Och i Tyskland diskuteras möjligheten att införa just ett sådant förbud.

Artikeln publicerades 2 april 2017.

Men det är mer komplicerat än så, tror jag. Vi måste väl ändå tala om sanningsbegreppet också? Vad är sanning? Det frågade redan Pontius Pilatus, när han stod inför Jesus anspråk på att vara ”sanningen”.

Pontius Pilatus-citatet tas upp av Jonas Hartelius i en artikel i tidskriften Aktuell säkerhet som vill problematisera diskussionen kring de ”falska nyheterna”, han menar att det ”från folkrättslig synpunkt” är svårt att försvara ett förbud mot falska nyheter. Han skriver: ”Ty Europarådets konvention om mänskliga rättigheter tillåter även starkt motbjudande åsikter och budskap”.

Och där har vi nog den punkt där diskussionen om ”falska nyheter” ofta spårar ur. Att man ogillar en åsikt betyder inte att den är falsk. Falskt kan egentligen bara faktafel vara. Och faktafel kan rättas, det är viktigt att det görs. Men propaganda, vinklade nyheter eller utebliven information är inte ”falska nyheter” – det är bara dålig journalistik. Och dålig journalistik har alltid funnits. Skillnaden mot förr är att nu kan den få stor och snabb spridning via de digitala kanaler som finns. Den kan därmed också skapa skada och oreda i den offentliga debatten. Men att förbjuda dålig journalistik – det är ingen framkomlig väg. Förbud av budskap, bedrägliga eller inte, bor alltid granne med förtryck och censur.

Jonas Hartelius anser att det är postmodernismens fel att vi har hamnat i ett läge där ”falska nyheter” kan nå framgång. Han menar till och med att det är denna filosofiska inriktning, som enligt Hartelius hävdar ”att det inte finns några absoluta sanningar”, som har bäddat för att USA har fått Donald Trump, med alla sina ”alternativa fakta”, som president.

Jag har svårt att förstå det resonemanget. Postmodernismens främsta funktion är ju tvärtom att sticka hål på all maktfullkomlig retorik genom insikten att språket faktiskt inte är att lita på. Vi måste alltid tolka utsagor om verkligheten utifrån vem som säger vad i vilket sammanhang. Postmodernismen som metod är ett utmärkt sätt att avslöja den dåliga journalistikens dolda agendor. Idag tror jag att vi har för lite postmodernism snarare än för mycket.

Det moderna Rysslands mediala hantering av nyheter som berör Sverige kan vara intressant att använda som exempel i diskussionen kring ”falska nyheter”.

Det handlar om riktiga falska nyheter när falska twitterkonton öppnas i försvarsminister Peter Hultqvists namn, när ett falskt brev från feministiska IS-soldater till utrikesminister Margot Wallström presenteras eller när en falsk nyhet om att bördig jord från Ukraina importerats till Dalarna publiceras.

Det är i samtliga fall lögner och ska behandlas som lögner, det vill säga dementeras.

När däremot den engelskspråkiga sajten Sputnik News, lanserad och finansierad av ryska staten, bara marginellt rapporterade om de stora demonstrationerna och fängslandet av oppositionsledaren Aleksej Navalnyj som skedde i Moskva nyligen är det dålig journalistik och ett uttryck för den ryska statsmaktens manipulerande av nyhetsflödet. Sådant kan bara bekämpas med upplysning och debatt. Inte med förbud.

Till slut handlar det om dig och mig och att det digitala nyhetsflöde vi har idag kräver mer av läsarna än någonsin. Vi behöver var och en ta med oss en egen källkritisk kunskap in i vår dagliga läsning av nyheter.

Vem kan man lita på? Frågan är viktigare än någonsin.

*

Och med tanke på ovanstående resonemang – hur kom det sig att vi publicerade ett aprilskämt i gårdagens tidning? Vi diskuterade faktiskt om det var lämpligt i dessa tider av ”fake news”-diskussioner, men kom fram till att det är en tradition som uppskattas av våra läsare. Det hårdnande medieklimat vi har idag betyder inte att vi ska bli tråkigare. Det vore ett nederlag. Och ni kan ju se det som en övning i källkritik – för ni genomskådade väl skämtet? Om inte ta en titt på vår Mark-sida idag.