De falska nyheterna drivs av profithunger, inte ideologi

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Henrik Montgomery/TT

Debatten om de så kallade falska nyheterna är intensiv i Almedalen. Drivkraften bakom dessa nyheter är pengar, inte ideologi, skriver Stefan Eklund.

Almedalen är en plats för politik, som alltid. Men när man vandrar runt bland alla aktiviteter i Almedalen märker man att det är ett annat ämne som genomsyrar en mängd seminarier, debatter och andra programpunkter – ”fake news”, eller på svenska: falska nyheter.

Diskussionen om de falska nyheternas framfart har förstås också bäring på politiken. Det är ju inom det området de används mest – och också gör störst skada.

Sveriges Radio arrangerade ett seminarium på temat med två internationella gäster, Craig Silverman, redaktör på Buzzfeed och ansvarig för den sajtens arbete med att avslöja falska nyheter, och Peter Pomerantsev, engelsk-rysk författare som har skrivit en avslöjande bok om ”Putinismen” och som för närvarande arbetar på en bok om den politiska propagandan i dagens Europa.

Båda gav välgörande internationella perspektiv på ”fake news”-fenomenet. Två av de viktigaste skulle kunna sammanfattas så här:

1) Profit, inte ideologi, är den främsta drivkraften bakom spridningen av falska nyheter. Ett talande exempel gav Craig Silverman från sitt hemland Kanada där två tonåringar kom ett bra sätt att tjäna pengar. De drog igång en hemsida och publicerade påhittade negativa nyheter, oftast om premiärministern i Kanada, Justin Trudeau. Läsarna stormade in på sajten, vilket öppnande för annonsörers intressen och snart drog de två tonåringarna in närmare 100 000 i månaden. Deras affärsidé: ”Vi berättar det som folk vill höra.” Om det var sant eller inte var ointressant. Craig Silverman menar att exemplet bara är ett av många.

2) Facebook och till viss del Google har inte kontroll över sin spridning av falska nyheter. Deras plattformar drivs av algoritmer som ser till att det som läses mest också hamnar högst på deras sajter, oavsett om det är sant eller inte.

Den här kopplingen mellan profit, lögner och de två plattformar som människor använder mest för informationsinhämtning idag är förödande för det demokratiska samtalet och göder den polarisering i den politiska offentligheten vi ser idag.

Den lätt apokalyptiske Peter Pomerantsev menade till och med att det inte går att diskutera politik längre eftersom alla kan verifiera sin egen ståndpunkt, vilka lögner den än bygger på, genom några klick på datorn. Sanningen har aldrig varit så påverkbar som den är idag.

Medierna har förstås sin skuld i den här utvecklingen. Craig Silverman saknade några saker i mediernas arbete:

Självreflektion. Inse att vi journalister inte är befriade från att påverkas av egna värderingar i vårt arbete.

Granskningar av Facebook och Google. Dessa jättebolags verksamhet borde bevakas journalistiskt på samma sätt som myndigheter bevakas.

En innovativ journalistisk presentationsteknik. Skapa nya sätt att presentera kvalitetsjournalistik på som kan överskugga lockelsen till de falska nyheternas sajter.

Goda råd, alla tre, tycker jag, för en mediebransch som vill ta upp kampen med de falska nyheterna på allvar.

Stefan Eklund

Fotnot: Peter Pomerantsevs bok heter ”Ingenting är sant och allting är möjligt” (Ordfront förlag).