EU kan varken lita på Putin eller Trump

Bryssel Artikeln publicerades

På torsdag inleds EU:s toppmöte. Det finns en preliminär överenskommelse med Storbritannien om övergångsreglerna för Brexit. Ett litet ljus i mörkret, trots allt, men dessvärre alldeles för litet.

Pest eller kolera?
Pest eller kolera?

 

Efter söndagens ”val” har Rysslands president Vladimir Putin stärkt sin makt ytterligare. Det innebär att det i öster finns en auktoritär despot som inte känner några gränser.

I normala fall skulle det inte råda några som helst tvivel om vilket hot som är störst, och som därmed borde hamna högst upp på agendan.

Att så är fallet är nervgiftsattacken i brittiska kulturstaden Salisbury ett bra exempel på. EU har förklarat sig stå bakom den brittiska regeringen och dess sanktioner. Rimligen borde de utökas och så borde även ske med de sanktioner som EU har beslutat om efter den ryska ockupationen och annekteringen av Krim.

Under tisdagen började de 23 ryska diplomater som den brittiska regeringen har förklarat icke önskvärda att lämna landet.

En som inte fullt ut står bakom sanktionerna är – föga förvånande – Labours partiledare Jeremy Corbyn. Under tisdagen förklarade Corbyn i en intervju med BBC att han trots nervgiftsattacken, och trots att han menade att det inte rådde några som helst tvivel om att nervgiftet kom från Ryssland, ändå skulle kunna tänka sig att ”göra affärer med Putin”.

Den dubbelheten återfinns i även rådet, där det finns flera länder som inte är så pigga på att skärpa sanktionerna mot Ryssland. Både Cypern och Grekland välkomnar ryska rubelmiljardärer och oligarker. Länderna är beroende av inflödet av pengar och dessa kan i det läget lätt växlas in i politiska ställningstaganden för Putin och hans kompisgäng.

Men samtidigt pågår vad som i brist på bättre ord bara kan beskrivas som förspelet till ett handelskrig i väst. EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström är i Washington för att förhandla med USA:s handelsminister Wilbur Ross om vad som i praktiken är ett undantag från de strafftullar på stål och aluminium som president Donald Trump beslutat införa.

EU:s budskap till Trump är att unionen vill hjälpa USA med att komma tillrätta med grundproblemet – Kina, vilket framgår att ett hemligt brev till USA:s handelsrepresentation i Bryssel och som Financial Times har kommit över. I brevet betonas att europeisk stålindustri drabbas lika hårt av Kinas smutsiga stålexport.

Men om EU relativt väl vet var unionen har Putin, är det annorlunda med Trump. Hans oberäknelighet och dåliga impulskontroll gör att hotet från väst relativt sett är större än det från öst.

Förutsättningarna inför torsdagens toppmöte blir därefter.

I en tid då EU borde stå samlat, tala med en röst och veta var unionen har sina närmsta allierade råder det i stället största möjliga ovisshet.