EU har fått en ny Turkiet-chans

Ledare Artikeln publicerades
Turkiets auktoritäre president Recep Tayyip Erdogan har fortsatt USA:s och EU:s stöd. Kuppförsöket misslyckades, men Turkiets politiska kris försvinner inte med den. Bilden är från Natotoppmötet i Warszawa 8 juli där han skakar hand med Polens president Andrzej Duda med Jens Stoltenberg på sin vänstra sida.
Foto:Alik Keplicz
Turkiets auktoritäre president Recep Tayyip Erdogan har fortsatt USA:s och EU:s stöd. Kuppförsöket misslyckades, men Turkiets politiska kris försvinner inte med den. Bilden är från Natotoppmötet i Warszawa 8 juli där han skakar hand med Polens president Andrzej Duda med Jens Stoltenberg på sin vänstra sida.

Kuppförsöket i Turkiet föreföll tidig lördag morgon ha gått i baklås. Men den påminner Sverige och EU om att president Recep Tayyip Erdogan är en omöjlig partner.

Kuppmakarna i Turkiet misslyckades med att avsätta den auktoritära regimen. Men den påminner Sverige och EU om att president Recep Tayyip Erdogan är en omöjlig partner. Nu får EU en ny chans att hjälpa landet mot en acceptabel demokrati.

Ett dygn efter att något tusental personer ur militärpolisen, men även delar av Medelhavsflottan och flygvapnet – många med hög rang – iscensatt kuppförsöket med hundratals döda har polisen och trupper lojala med regeringen och president Erdogan återtagit kontrollen.

Rapporter kom visserligen om att en grupp kuppmakare tagit över en fregatt i flottbasen Golcuk där man höll marinchefen som gisslan, och en militärhelikopter med åtta man ombord hade landat i Grekland och sökt asyl. Men på gatorna i Ankara och Istanbul var läget under kontroll.

Premiärminister Binali Yildirim sa att hela 2 839 personer ur den turkiska militären, både soldater och höga befälhavare, har gripits och att dessa "ska få den rättvisa de förtjänar". Han talade redan på lördagen om att dödsstraffet bör återinföras.

Turkietkännaren Paul Levin vid Stockholms universitet är inte ensam om att oroas för att president Erdogan nu, som svar, kommer att gå mycket långt.

”Han får nu skäl att göra en utrensning inom militärens organisation. Risken är nu att Erdogan tar detta som intäkt för repressalier och för att stärka greppet om makten”, säger Levin till TT.

Levin säger också att man inte helt kan avfärda teorin som florerar om att kuppen skulle vara iscensatt av Erdogan själv för att bana väg för dennes mål, att skriva om konstitutionen för att ge sig själv närmast oinskränkt makt. Men även om vi vant oss vid att inget är omöjligt med den turkiske presidenten, förefaller teorin alltför riskfylld och komplicerad.

Den omedelbara tolkningen leder gärna till slutsatsen att Erdogans auktoritära styre vinner internationellt stöd nu, när kuppen är nedslagen. Vare sig USA, Nato eller EU kan – förstås – applådera försök till väpnade maktövertaganden, hur goda syften kuppmakarna än bör med sig. Den turkiska regeringen och presidenten har trots allt tillkommit i något så när demokratiska val.

Till detta kommer att USA sannolikt fortsätter att blunda för Erdogans nonchalans inför mänskliga fri- och rättigheter, eftersom man fortsatt behöver använda Incirlik-flygbasen nära syriska gränsen i kampen mot Islamiska staten. Vita huset vill inte heller riskera en djup konflikt med ett viktigt Nato-land i ett läge när den alliansen är satt på prov av Ryssland.

Och EU tassar lika begripligt försiktigt fram, oroat för att det redan skakiga flyktingavtalet med Turkiet ska haverera. EU:s utrikeskommissionär Federica Mogherini gav uttryck för ambivalensen i ett uttalande på lördagen där hon uppmanade till slut på våldet utan att särskilt peka ut kuppmakarna. Hon hoppades också att ”fortsatt återhållsamhet och ansvarsfullhet visas av polis och säkerhetsstyrkor”, slog fast att social oro bara kan bemötas med demokratiska metoder och underströk vikten av att grundläggande friheter upprätthålls.

Det är ett budskap formulerat med adress Recep Tayyip Erdogan och ingen annan.

Men EU kan och bör nu inte nöja sig med dessa ord. För nu är Erdogan påmind om att han inte är odödlig. Att EU inte skulle ta tillfället att använda de diplomatiska vapen man faktiskt har, i fråga om handel, om det hägrande hoppet om visumfrihet för turkar, om samtalen om EU-medlemskap, vore djupt osmakligt.

I morgon, måndag, samlas EU:s utrikesministrar till krismöte i Bryssel. Det vore ett utmärkt tillfälle att enas om att markera att behovet av – den djupt problematiska men nödvändiga – flyktingöverenskommelsen är en sak, men att vara samarbetspartner med EU och samtidigt driva återinförande av dödsstraff är helt omöjligt. EU som moralisk institution skulle annars förlora den lilla trovärdighet som finns kvar.

Utvecklingen i Turkiet är sammantaget djupt oroande. Spridningsriskerna ska inte underskattas. I ett läge när Syrienkrisen måste få en lösning försvåras den rimligen ytterligare av ett inbördeskrigsliknande tillstånd i Turkiet.

Sverige och EU måste söka en utveckling i detta mäktiga land vid porten mot Mellanöstern och Asien där Recep Tayyip Erdogan inte tillåts diktera villkoren och där demokratin bara lever kvar på papperet.