Amanda Broberg: Ett misslyckande i Mark
Biblioteken är en grundbult i det samhälle som folkhemsidén delvis banade väg för, med tillit och en omfattande välfärd för alla. I det projektet var bildningen en del, och biblioteken en av bärarna för den. Även nedgångna centrum som tronar på minnen från fornstora folkhemsdagar, har ofta kvar ett bibliotek. Likaså kommuner som avfolkas allt mer. När sparbanker och arbetsförmedlingskontor försvinner så står biblioteken kvar. En symbol för tillit genom låneprincipen, och för bildningen genom böckerna som lånas ut där. Men i verkligheten har det på många håll blivit något annat.
På biblioteket i Kinna har stök, stölder och öppet missbruk blivit vardag. BT (12/3) rapporterade häromdagen om hur unga öppet setts injicera droger i bibliotekets foajé, hur datorer och högtalare stulits och hur kanyler hittats på toaletterna. Nyligen fick polis tillkallas när bråk utbröt mellan ett dussin personer inne på biblioteket. Situationen har blivit så ohållbar att kommunen nu bestämt sig för att begränsa öppettiderna och anlita ett vaktbolag för att få bukt på problemen.
Att bibliotek, precis som fritidsgårdar och resecentrum blir scener för stök och missbruk är inte ovanligt. De som befinner sig i social utsatthet har inte alltid en självklar plats att gå hem till och söker sig istället till den typen av allmänna platser. Det är dock viktigt att göra en distinktion mellan vad som är utsatthet som hemlöshet eller missbruk, och vad som faktiskt är ren brottslighet, som misshandel och stölder. Problematiken på biblioteket i Kinna tycks innefatta båda.
Att bibliotek blir ett uppehälle för kriminalitet och social misär är inte acceptabelt, även om det har sina förklaringar. I förlängningen kan det leda till att säkerhetskostnaderna blir så dyra att kommunen inte vill ha kvar biblioteket. En mer direkt konsekvens är att de som faktiskt vill låna böcker slutar gå dit.
Det är lätt att ange biblioteken som ett talande exempel i en samhällsdebatt som präglas av att allt håller på att gå åt pipan. Det handlar om ökat våld på akutmottagningar och i klassrum, rån och skjutningar på stationer och öppen gata. Samtidigt är det inte svårförståeligt att öppna institutioner blir en tillflyktsort för den sociala misär som samhället inte förmår fånga upp, eller den brottslighet som rättsstaten inte förmår lagföra.
Biblioteken är en viktig symbol. Men det kan inte stanna vid att biblioteket i Kinna blir ett tecken på att något brister i samhället, som kan användas som ett argument i den allmänna diskussionen. Problemet är allvarligare än så. I längden leder det nämligen till biblioteket, detta tappra och lokalt spridda bildningsfundament i vårt samhälle, får sin funktion förbrukad för att ingen vill gå dit längre.
Det är inte en symbol i en samhällsdebatt, det är ett misslyckande för verkligheten i Kinna i Mark – och för samhället Sverige.
