Ett förbud mot terror-resor brådskar
För tillfället finns det svenskar i strid i både Syrien, Irak och Ukraina.
De utgör en påtaglig fara för Sverige när de kommer hem igen.
När Säpo-chefen Anders Thornberg intervjuades i Ekots lördagsintervju kunde han konstatera att det rör sig om ett 30-tal svenska högerextremister och nazister som rest till Ukraina för att tillsammans med nationalister där slåss mot separatiser och ryssar. Säpo har koll på vilka de är, vad de gör och när de kommer tillbaka.
Sedan finns det närmare 300 svenskar som strider med terrororganisationen Islamiska staten i Syrien och Irak. Här har Säpo till närmelsevis inte alls samma koll.
Det rör sig, enligt Säpochefen om ”? ett antal unga svenska män åker och får träning i träningsläger att lära sig att bli terrorister. Hantera sprängmedel, hantera vapen, man går över alla gränser för mänskligt beteende och är med och skär halsen av folk, man strider och dödar andra människor".
Det är således inte sifferexercisen som är det intressanta. Antalet bekräftade svenska medborgare som deltar i IS' terror och folkmord var i förra veckan 92. Mörkertalet är stort. Det är snarare det faktum att det i Sverige finns människor som dras till konflikter utifrån sina värderingar och övertygelser som innebär en utmaning för samhället.
Säkerhetspolisen är, trots alla påståenden om motsatsen, inte åsiktspolis i det avseendet att medborgare få sin frihet kringskuren bara på grund av vilka etiketter andra sätter på dem eller för den delen utifrån sina åsikter. Det krävs mer.
Historiskt sett vet vi vad nazism och kommunism innebär. Vid det här laget vet vi också en hel del om vad islamistisk extremism kan leda till. Det torde inte vara svårt att övertyga en majoritet i riksdagen om att det måste till lagändringar som begränsar extremisternas rörlighet.
Regeringen ska oavsett att en av dess medlemmar – Miljöpartiets Mehmet Kaplan – har slirat på orden kring hur han ser på svenska IS-krigare inte vänta med att inleda det arbetet.
Alla förslag ska prövas. Allt från indragna pass till återvändandeförbud måste övervägas. Sedan blir det upp till lagkloka och våra folkvalda att dra gränsen.
Men det gäller också att minnas att det som på förhand ser ut som en enkel resa till kriget, också kan bli ett brutalt uppvaknande. Brittiska och holländska erfarenheter av återvändande IS-frivilliga visar att många ångrar sig nära nog omedelbart när de inser vad de gett sig in på. Många unga nazister och högerextremister har lyckats hitta en annan väg i livet när de fått hjälp.
De åtgärder som Sverige väljer måste också utgå från att det finns hopp även om de mest hopplösa. I vår strävan att skydda oss mot det omänskliga får vi inte låta våra handlingar motverka våra goda motiv.
