Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Ledare 2012-02-16 | Uppdaterad 2012-02-16
Konflikten har en självklar plats inom utrikespolitiken. Total samstämmighet lägger en död hand över debatten, hämmar utvecklingen och medför i längden oskärpa.
Lika självklart är det att de politiska partierna vågar medge enighet i situationer när det är påkallat. På det sättet förstärks Sveriges röst gentemot utlandet.
Utrikesminister Carl Bildt (M) och Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin har gnuggat argumenten mot varandra i kammarens talarstol så många gånger att de börjar kännas som ett trätande gammalt par.
Gårdagens utrikespolitiska debatt var inget undantag i så måtto. Bildt och Ahlin slog båda fast att president Bashar al-Assad snarast borde lämna sin post och att våldet mot civila i Syrien upphör. Ahlin medgav också utan omsvep att UD gör vad det kan för att frita de båda journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye och underkände heller inte ansträngningarna för att få Dawit Isaak fri.
Bekräftandet av enigheten både kring Syrien och de fängslade journalister var befriande och på sin plats.
Island är det enda landet i Västvärlden som har erkänt palestinsk suveränitet. Regeringens avvaktande hållning är alltså inte alls så extrem som de rödgröna ville påskina.
Att S, MP och V sköt in sig på alliansens oenighet är dock inte så konstigt. Folkpartiledaren och vice statsministern Jan Björklunds negativa inställning och ensidiga vurmande för Israel och Centerns plädering för palestinskt självbestämmande inbjuder till kritik.
Men på vilket sätt gynnas palestinierna av ett svenskt erkännande när vägen till ett verkligt självstyre ligger i händerna på Israel? Det blir lätt ett spel för gallerierna att kämpa för något som har små utsikter att kunna bli verklighet. Som Carl Bildt påtalade skulle inga vara gladare än regeringen om en tvåstatslösning kom på plats med stöd av FN.
Det fanns en tid när svensk utrikespolitik var betydligt mer radikal men utan större möjligheter att påverka. Numera råder det bred enighet kring nordisk och europeisk säkerhetspolitik, utrikespolitiken är mer sansad samtidigt som Sverige har ett betydande inflytande.
Enligt tankesmedjan Europeiska rådet för utrikesrelationer är Sverige det fjärde mest inflytelserika landet i unionen.
Vår främsta möjlighet att påverka världspolitiken går via EU, ett argument så gott som något mot vänsterpartister och sverigedemokrater som helst vill lämna unionen.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Erik Mattsson
erik.mattsson@bt.se
Telefon: 033-7000 792
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
