Annons

Ett Brexit-avtal vars öde May inte råder över

Det ska till ett smärre under om Theresa May ska klara av att övertyga sin egen regering om den Brexit-överenskommelse som nu sägs vara klar. Det mesta talar emot att hon lyckas.
Ledare • Publicerad 13 november 2018
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Ut med böjt huvud. Theresa May är hårt klämd inom såväl sin regering som sitt parti. Hur hon än försöker kommer slitningarna att bli stora.
Ut med böjt huvud. Theresa May är hårt klämd inom såväl sin regering som sitt parti. Hur hon än försöker kommer slitningarna att bli stora.Foto: Alastair Grant

Under tisdagseftermiddagen steg bildligt talat den vita röken tät ur skorstenarna på Downing Street nr 10 – premiärministerns bostad och kansli. Sådana signaler från Vatikanen brukar betyda att de församlade kardinalerna är överens om en ny Guds ställföreträdare på jorden. Den brittiska regeringen hade i nuvarande läge fått det aningen lättare om den hade letts av en sådan auktoritet istället för att som nu, excellera i sin bångstyrighet under en hårt trängd och från alla håll ifrågasatt premiärminister som Theresa May.

Men nej, så var inte fallet. Signalen som nådde omvärlden var att det nu finns en färdig överenskommelse mellan London och Bryssel om hur öriket ska kunna lämna EU.

Annons

Det handlar om 400 tättskrivna sidor med lagtext. Under tisdagseftermiddagen har den visserligen visats upp för regeringens ministrar, men endast i delar och utan att den som fått ta del av den har fått ta kopior eller anteckna något om dess innehåll. Regeringen ska under onsdagseftermiddagen samlas för ett extra insatt möte, där avtalet ska diskuteras.

Detta till trots råder det från EU:s sida en viss skepsis till om det ens går att beskriva det som nu satts på pränt som överenskommelsen med stort Ö, som ska lösa alla knutar och band. Snarare är den att likna vid något preliminärt men ändå godtagbart, men som i slutändan ändå behöver de 27 regeringschefernas politiska godkännande.

Från brittisk sida handlar det om nästan lika många viljor inom den egna regeringen som ska komma överens. Sättet som förhandlarna har kommit överens om för att kunna hålla gränsen mellan Irland och Nordirland öppen, kommer att nagelfaras in till minsta semikolon. På samma sätt är det med den mer gränslösa bedömningsfrågan om vilket inflytande EU-domstolen och EU:s rättsverk ges i texten. Den senare är dock i praktiken omöjlig eftersom varje eftergift av vissa högljudda Brexitanhängare betraktas som förräderi. Samtidigt handlar det om att positionera sig inför det ofrånkomliga; alla som ingår i regeringen vet att detta inte kommer att sluta väl och att det finns ett liv efter May.

Ska det bli möjligt för Storbritannien att den 29 mars nästa lämna EU under kontrollerade former, måste det komma ett besked den här veckan. Ett extrainsatt EU-toppmöte kan i så fall hållas 24-25 november. I det pressade läget kan det naturligtvis tyckas aningen underligt att Theresa May inte kan utöva någon form av auktoritet åt något håll utan att riskera att regeringen spricker och att hon får avgå. I förlängningen finns också ett nyvalshot, som kan förverkligas när nordirländska DUP drar tillbaka sitt stöd för May. Blir lösningen på gränsfrågan sådan att den uppfattas som en inskränkning av Nordirlands brittiska nationstillhörighet kommer det beskedet snabbt.

Centrum i den konservativa opinionsbildningen ligger inte i regeringskretsen eller för den delen inom partiapparaten, utan i händer på enskilda i dess högermarginal. inte minst EU-foba tories som förre utrikesministern Boris Johnson och parlamentsledamoten Jacob Rees-Mogg är infernaliskt effektiva i att sprida sitt gift; de bryr sig inte det minsta om vad som händer efteråt, bara landet kan lämna EU så snart som möjligt.

Oppositionen vet också hur den ska kunna vinna på Mays svaga ställning. Ju större splittringen och slitningarna inom regeringspartiet blir desto lättare kan Labour få med sig EU-vänliga konservativa parlamentsledamöter på att stoppa förslaget.

I det läget kommer också ett initiativ till att stoppa utträdet som ett brev på posten.

Det bästa vore om Storbritannien inte lämnade EU. Men ska det ske, måste det ske under ordnade former. I det läget är det svårt att inte hoppas att det även kommer vit rök ur skorstenarna på Downing Street nr. 10 även under onsdagen.

Mikael HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons