Annons

Inger Enkvist: Forskning utan svar om skolan

Skolverket publicerar en strid ström rapporter. För 2017 finns 143 och redan finns 58 för 2018. Vissa rapporter är rent administrativa, men andra liknar det som brukar kallas ”beställningsforskning”. Är detta väl använda pengar?
Inger Enkvist
Gästkrönika • Publicerad 12 juni 2018
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Högskolan i Borås. Bör högskolor ska anpassa sig till de studenter den får, eller inte?
Högskolan i Borås. Bör högskolor ska anpassa sig till de studenter den får, eller inte?Foto: Niclas Liljenby

När myndigheterna själva utför forskning är linjen mellan politik och forskning oklar, något som förstärks när medierna plockar de detaljer som intresserar dem ur rapporterna. Politiskt inriktad forskning om utbildning intresserar sig sällan för vad elever lär sig utan mer för skillnader mellan eleverna.

Annons

Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor (2018:467) söker förklaringar till elevens resultat i föräldrarnas inkomst, studienivå och migrationsbakgrund, så kallade socioekonomiska faktorer. Sådan forskning, vanlig bland ekonomer, sociologer och pedagoger, räknar med att människor är mer eller mindre förutbestämda av sin miljö.

Om man talar med lärare om varför vissa elever gör framsteg och andra inte, så nämner de att de elever som det går bra för kommer till lektionerna, deltar i lektionsarbetet, gör läxorna och förbereder proven i god tid. Elever som inte klarar studierna är sådana som inte har skaffat sig förkunskaper på tidigare stadier, som skolkar, som inte gör läxor och som uteblir från prov.

Sådana fakta intresserar sig inte den här rapporten för, men vi får veta att skillnaderna mellan elevernas resultat ökar. Som orsak pekar rapporten på nyanlända och skolval men konstaterar samtidigt att den inte kan förklara mer än en viss del av skillnaderna. Vilken är då orsaken? Från gymnasieskola till högskola (2018:466) frågar sig om eleverna från studieförberedande program i gymnasiet är väl förberedda för att fortsätta med högskolestudier. Detta undersöks genom att se hur många poäng studenterna tar under första året på högskolan.

Till skillnad från den andra rapporten säger den här tydligt att det är studentens eget betyg och inte föräldrarnas utbildning som förutsäger om studierna kommer att gå bra. Det väsentliga i rapporten är att elever med svaga gymnasiebetyg inte lyckas bra, men rapporten undviker att dra slutsatsen att högskolor inte borde ta in studenter på den lägsta nivån E.

I stället avslutas den med att högskolan ska anpassa sig till de studenter den får, vilket återspeglar synen på högskolestudier som rättighet och social service. Rapporten har funnit att friskoleelever har sämre resultat än andra men kan inte förklara vilken orsaken skulle vara till det oväntade resultatet. Ändå framhålls det resultatet av journalister.

John Hatties oomtvistade resultat från ett mycket stort material pekar på lärares skicklighet och elevers ansträngning som avgörande faktorer för studieframgång. De här två skolverksundersökningarna går inte till botten med de studerade frågorna men förmedlar resultat till journalister som i sin tur använder dem efter eget huvud.

På det här sättet ger kombinationen forskning och journalistik knappast det man förväntar sig av forskning: mer och bättre kunskap.

Annons
Annons
Annons
Annons