Stefan Eklund: En smärta som aldrig får glömmas

Borås Artikeln publicerades

Lenke Rothmans konst sentimentaliserar inte Förintelsen

Lenke Rothmans konstverk ”Läget” visas i samband med Förintelsens minnesdag i Borås. ”Lenke Rothmans konst söker inte glömska eller försoning, utan visar sakligt fram den smärta som fortfarande finns efter ett av mänsklighetens största brott”, skriver BT:s chefredaktör Stefan Eklund.
Foto: Borås kontmuseum
Lenke Rothmans konstverk ”Läget” visas i samband med Förintelsens minnesdag i Borås. ”Lenke Rothmans konst söker inte glömska eller försoning, utan visar sakligt fram den smärta som fortfarande finns efter ett av mänsklighetens största brott”, skriver BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

När Lenke Rothman var 15 år skickades hon med sin mamma och sina åtta syskon från hemstaden Kiskunfélegyháza, tio mil utanför Budapest, till Auschwitz. De tvingadedes ställa sig i kön framför Josef Mengele. Väl framme vid den nazistiske dödsläkaren viftas de alla bort åt samma håll men plötsligt ändrade sig Mengele, tog tag i Lenke Rothman, synade henne och skickade iväg henne i en annan riktning.

Hon såg aldrig sin mamma och sex av sina syskon igen. De sista orden hon hörde sin mamma säga var: ”Det är min familj”.

Lenke Rothman överlevde Auschwitz och senare också Bergen-Belsen. Hon kom till Sverige i juli 1945, svårt tbc-sjuk. I Sverige fick hon veta att en av hennes bröder också överlevde Förintelsen.

Hon tillbringade sex år på olika sjukhus. Hennes dröm var att bli frisk och att utbilda sig till konstnär. Det blev hon, en av de viktigaste vi har haft i Sverige, banbrytande med sitt användande av i konstsammanhang okonventionellt material – hon var till exempel en av de första som lät textil på olika sätt bära fram konstnärliga budskap. Lenke Rothman avled 2008, 79 år gammal.

I morgon är det Förintelsens minnesdag och i samband med ceremonin i Borås kulturhus visas Lenke Rothmans verk ”Läget”, ni ser det på bilden här på sidan. Tre klänningar upphängda bakom ett skirt vitt tyg. Framför tyget en klocka utan visare och en pistol. Klänningarnas vardaglighet slås sönder av klockan – tiden som togs ifrån Lenke Rothman – och pistolen, döden. Klänningen hade en stark personlig betydelse för Lenke Rothman. Hon kläddes av i Auschwitz och fick trä på sig en trasa med ett hål i, men efter en tid i lägret förbarmade sig en lägervakt över henne och gav henne en klänning. Kläder och tyger är ett återkommande tema i Lenke Rothmans författarskap. Hon har skrivit: ”Jag säger mig: av tyg är du kommen, så skör, så trådig som den inre och yttre tillvaron, så hotad av klipp.”

Lenke Rothman.
Foto: Benkt Eurenius
Lenke Rothman.

Jag intervjuade Lenke Rothman i april 1996, i samband med att hennes konst ställdes ut på Borås konstmuseum. Hon gjorde ett djupt intryck på mig med sin illusionslösa förtröstan på livet. Hennes skapande var ett sätt att försöka laga sitt eget liv, men sin mammas och sina sex syskons död i gaskamrarna i Auschwitz var ett sår som aldrig kunde läka. Hon sade till mig att saklighet var hennes viktigaste konstnärliga redskap. ”Vi är inte betjänta av sentimentaliteter i skildringen av koncentrationslägren”

I Sverige blev hon god vän med den nästan 40 år äldre Nelly Sachs, poet och nobelpristagare av judisk börd som lyckades fly till Sverige strax efter krigsutbrottet. De kom att betyda mycket för varandra. Lenke Rothman gjorde konstverk till dikter av Nelly Sachs, som i sin tur skrev dikter till bilder av Lenke Rothman. Men de var inte alltid överens. Lenke Rothman har berättat att hon vid ett tillfälle tog bort ett par avslutande rader ur en dikt av Nelly Sachs som hon illustrerade. De var rader som beskrev hur en stjärna tänds på himlen för varje barn som dödades av nazisterna. Lenke Rothman menade att hon inte kunde se någonting positivt i att hennes småsyskon dödades för att nya stjärnor skulle tändas. Men hon behöll raderna som föregick slutet: ”Jag vet inte i vilken rymd man bevarar barnets leende som slängdes på lek in i de lekande lågorna.”

Det är värdefullt att Lenke Rothmans konstnärskap uppmärksammas av Borås i samband med Förintelsens minnesdag. Det är ett konstnärskap som inte söker glömska eller försoning, utan sakligt visar fram den smärta som fortfarande finns efter ett av mänsklighetens största brott.

Fotnot: En viktig källa för den här artikeln är den utställningskatalog som gavs ut i samband med en stor utställning av Lenke Rothmans konst på Dunkers kulturhus i Helsingborg 2008, framför allt texten ”Föremåls betydelse i Lenke Rothmans liv och konst” av Margrit Wettstein.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.