En slö och hotfull röst från Borås

Ledare ,

Om president Recep Tayyip Erdogan i morgon kväll utropar att folket röstat ”ja” till grundlagsändringen kan han i praktiken styra Turkiet som en i demokratisk ordning framröstad diktator ända till år 2029.

Vi behöver bry oss om folkomröstningen om de 18 olika föreslagna förändringarna i den turkiska grundlagen, där avskaffandet av premiärministerposten är en, av en lång rad skäl.

Ett är givetvis att en väsentlig del av EU:s migrationspolitik – och den som Socialdemokraterna precis fattat kongressbeslut om – till påtaglig del förutsätter att flyktingavtalet med Turkiet håller. EU måste alltså hantera den man som skriker ut att européerna nu inte är ett dugg bättre än nazisterna, eftersom Erdogans män hindrades i Holland och Tyskland från att bedriva valkampanj i syfte att begränsa demokratiska rättigheter.

I Sverige gick det emellertid bra.

Ett annat skäl till att orka bry sig handlar om den angiveriverksamhet som Erdogans långa maktarm utövar även mot människor med turkisk bakgrund bosatta i Borås och Sjuhärad, män och kvinnor med rätt att delta i folkomröstningen.

En man som fått känna av den turkiska statens öppna kampanj mot personer som uppfattas som motståndare till ”ja”-kampanjen är Malmö-journalisten Emre Oguz. Nyligen berättade han för Dagens Nyheters Niklas Orrenius hur han ser på de så kallade Diyanet-moskéerna i Sverige, där imamerna är anställda av den turkiska staten.

”De har blivit en sorts spioncentraler för den turkiska regimen”, sa han och uppgav att flera imamer berättat för honom att de har i uppdrag att kartlägga politiska motståndare i församlingarna och rapportera hem till regeringen.

”Tidigare var det ofta sympatisörer till kurdiska PKK. I dag är rapporteringen fokuserad på gülenister, eller ”terrorister” som AKP (Erdogans parti, min anm) säger, sa Oguz i intervjun.

Han spelade upp ett röstmeddelande som hade lästs in på hans mobiltelefon. Det hade kommit från en kille i Borås, sa Oguz. En slö, hotfull röst som på turkiska sa: ”Vad är du för journalist …? Är du PKK? Fetö? Jag säger till dig att du är förföljd.”

(Fetö är en förkortning för vad regimens folk kallar ”Fetullah Gülens Terroristorganisation”.)

Oguz säger att han sett att uppringaren hade på en bild på Facebook där denne höll i en pistol. ”Jag polisanmälde hotet, men åklagaren la ner ärendet för ett par veckor sedan”, sa Oguz.

Sveriges Radios reporter Daniel Öhmans reportage 28 mars var väl så skrämmande. Han berättade att imamer anställda vid moskéerna i Sverige i sociala medier senaste året skrivit sådant som: ”Ska människans blod vara så orent! Ju mer jag lyssnar på nyheterna desto mer inser jag att Fetö-hundarna är värre än USA, Essad och Sisi tjänare.”

I radioreportaget berättades också om hur en av statens imamer i Sverige delat en bild på en kvinna som uppgavs stödja en kurdisk organisation: "Här avslöjar vi ännu en landsförrädare. Låt alla dela!”

Detta inlägg kommenterades av en annan imam i Sverige: ”Om ni vill vara detta lands medborgare, ska ni inte resa upp er mot staten. Annars blir ni mosade som flugor av staten”.

Det finns skäl att fråga som om svensk polis, Säpo och UD agerat tillräckligt vaket och tydligt i den här frågan.

Anhängare till den i USA bosatte Fethullah Gülenden, den påstådde ledaren för juli-kuppförsöket i fjol, ska anges, har president Erdogan gjort mycket klart.

”Ni kan ha vänner, bekanta i det sällskapet. Jag menar att ni bör avslöja dem. Informera våra åklagare, säkerhetsmyndigheter om dessa. Varför? Jo, för att det är en patriotisk skyldighet", har han sagt.

I ett tal 19 september i fjol blev han än mer explicit:

”Vi ska in i deras råtthåla. Låt mig vara klar och tydlig. Från och med nu är inget land, inget område i världen är säker för Fetö och dess aktivister.”

Otroligt mycket ligger med andra ord i potten inför morgondagens folkomröstning. Bedömare av turkisk politik ser det som den kanske mest laddade situationen sedan den turkiska republiken utropades 1923.

Medan kampanjen för ett "ja" forceras fram har Erdogan och hans myndigheter låtit sätta 152 journalister i fängelse, enligt oppositionsgrupper. De två högsta ledarna för det prokurdiska partiet tillbringar också sina dagar i häktesceller. Runt 130 000 personer har sedan kuppförsöket gripits eller tvingats bort från sina jobb som poliser, militärer, lärare. Den som inte säger "ja" har kommit att likställas med sympatisörer till terrorister.

Hur kommer folkomröstningen att gå? I opinionsmätningarna – de är osäkra – talas om ett jämnt läge. Finns alls utrymme för att valmyndigheten skulle kunna meddela att "nej" vann?

Efter denna synnerligen dystra text vill jag ändå passa på att avslutningsvis säga:

Glad påsk!