En plåtlåda som boråsarna bör susa förbi med respekt och stolthet

Ledarkrönika ,
Invigning av Awitars hemliga kammare – på måndag inleds testerna här. De 3 200 frigolitkonerna täcker väggar och tak.
Foto: Lars Näslund
Invigning av Awitars hemliga kammare – på måndag inleds testerna här. De 3 200 frigolitkonerna täcker väggar och tak.

Boråsarna och alla andra som susar förbi på 40:an vid Västeråsen bör från och med nu passera den nya blågrå plåt- och glaslådan med viss respekt, stolthet och förväntan.

”En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet”, sa Ulf Lundell efter en oväntad frånvaro på Hultsfredsfestivalen 1991.

Oväntad frånvaro till en annan scen, i Borås och av ett helt annat slag, meddelade på onsdagsmorgonen näringsminister Mikael Damberg (S) och skapade möjligen viss irritation men knappast saknad eller bitterhet.

För hur vaken för Sveriges näringslivs utmaningar Damberg än må vara – och det tror vi verkligen att han är – var han som annonserad invigare av nämnda plåt- och glaslåda, eller Automotive Wireless Test and Research Facility om vi ska använda hundramiljonerslabbet Awitars fullständiga namn, inte huvudattraktionen.

Kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S) fick ta över invigningsmikrofonen när minister Damberg fick ställa in. Till vänster om Olsson Pether Wallin, divisionschef för säkerhet och transport hos Rise.
Foto: Anders Robertsson
Kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S) fick ta över invigningsmikrofonen när minister Damberg fick ställa in. Till vänster om Olsson Pether Wallin, divisionschef för säkerhet och transport hos Rise.

Den fanns i stället bakom den sex gånger sex meter stora och flera ton tunga porten in till Borås nya allra heligaste (?), vars styrknapp i stället fick premiärtryckas av partivännen och kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson (S).

Ska man vara statsråds-stand-in med kort varsel var dagens ärende nog ett av de angenämare där Olsson, förväntat och å Dambergs outtalade vägnar, poängterade regeringens ökade budgetanslag till Awitar-ägaren, statliga forskningsinstitutet Rise (f d SP), och noterade att ”det går bra för Sverige, för Västsverige och för Borås” med tillägget att ”vi i Borås är mycket stolta över att ha Rise/SP och nu Awitarlabbet här i stan”.

Ulf Olsson och projektledaren för Awitarlabbet Christer Karlsson trycker på knappen för att öppna porten till kammaren.
Foto: Lars Näslund
Ulf Olsson och projektledaren för Awitarlabbet Christer Karlsson trycker på knappen för att öppna porten till kammaren.

Så är det ju. Ändå ska Borås inte uppfattas stå med mössan i hand. SP organiserades härom året om till Rise och huvudkontoret försvann, tack och lov inte längre än till Göteborg. Men att staten nu lagt 100 miljoner på att bygga norra Europas häftigaste och inom vissa nischer kanske världens mest avancerade anläggning för tester av alltifrån elcyklars till jättelika lastfordons så kallade elektromagnetiska kompatibilitet, EMC, beror rimligen inte främst på politikers och chefers lobbyarbete, utan på att teknikerna i Borås alltsedan den första, betydligt mindre, kammaren av detta slag – kallad Faraday – togs i bruk för 26 år sedan dess visat att de är skickliga och levererar det som dagens primärkunder Volvo, Scania och Nevs (f d Saab) förväntar sig.

Det gör sig svårligen att i en tidningstext som denna beskriva vilken fascinerande och annorlunda byggnad Awitar är, än mindre förklara vilken sorts tester som här – under stor sekretess – ska påbörjas med start på måndag. Men vi kan inte låda bli ett par smakprov:

– Betongen som bär upp det stora så kallade vridbordet varpå upp till 15 ton tunga fordon kan ställas och snurras väger i sig självt 85 ton och är av en kvalitet som brukar användas i kärnkraftverk.

Betongen som bär upp vridbordet är av den klass som används vid kärnkraftverk och väger 85 ton.
Foto: Lars Näslund
Betongen som bär upp vridbordet är av den klass som används vid kärnkraftverk och väger 85 ton.

– Från Japan har, berättar projektledaren Christer Karlsson, skickats ett dussintal containrar innehållande de tiotusentals frigolitbitar som inne i den 26x18x12 meter stora kammaren av tyska tekniker fogats samman till 3 200 koner belagda med en sorts film av kolpulver. Med dessa koner på väggar och tak ska så mycket som möjligt av störande elektromagnetisk strålning stängas ute, så att strålningen från labbets egna förstärkare kan verka ostört när testbilarnas teknik för självkörande och säkerhet ska provas så realistiskt det bara går.

EMC-kammaren klarar till exempel två lastbilar som testkör samtidigt.
Foto: Rise
EMC-kammaren klarar till exempel två lastbilar som testkör samtidigt.

Detta gav Volvo Cars Björn Bergqvist ett konkret exempel på när han berättade om hur bolaget tillsammans med bland andra Rise och Lunds universitet ansökt om 28 miljoner från statliga Vinnova för att under tre år i denna kammare kunna bygga upp en extremt verklighetstrogen ”elektronisk miljö”.

”Det skulle bli extremt värdefullt, repeter- och kontrollerbart och vi skulle kunna börja prova våra system skarpt ett år snabbare än vad vi kan i dag”, berättade Bergqvist.

Volvo Cars Mikael Nilsson och Björn Bergqvist berättar om vad de vill använda labbet till.
Foto: Lars Näslund
Volvo Cars Mikael Nilsson och Björn Bergqvist berättar om vad de vill använda labbet till.

Kan Volvo vinna ett år i kampen mot konkurrenterna genom att krypa in i plåt- och glaslådan i Borås är det lätt att förstå intresset.

För Borås stads del blir Awitarlabbet i sig ingen stor arbetsgivare men att världsledande teknik finns där, att forskare lockas dit, att man kan samspela nära med testbanan AstaZero i Hällered och att labbet står där det står och inte gärna flyttar på sig är av lokalt värde. Det bygger varumärket Borås.

Till sist ett litet förslag till Rise: Varför inte bygga ett ”skolhus” i anslutning till Awitar och alla andra testbäddar där ni kan skapa en variant av Navet vid Simonsland? Dit skolklasser och andra nyfikna kan komma och uppleva, känna på och förstå allt det spännande men ofta okända som händer här och nu, med ”rikskilot” och ”riksmetern” som era gamla riksregalier?

Kommunen och regionen skulle säkert lyssna på ett förslag.