En närvaro genom tid och rum

Ledare Artikeln publicerades
En ljus helg på många av landets kyrkogårdar.
Foto: MAJA SUSLIN/ TT
En ljus helg på många av landets kyrkogårdar.

I helgen är det många som passar på att gå en sväng till blomsterbutiken, köpa en vacker krans och ett ljus att tända på graven som tillhör någon de älskar.

Vid denna tid förvandlas kyrkogårdarna runt om i landet till ett hav av ljus, och det brukar därför sägas att Alla helgons dag besegrar det mörker som kännetecknar såväl vinterns intåg som döden.

Det som började med att man tidigt i den kristna kyrkan hedrade martyrer som vikt sitt liv åt Gud blev så småningom en dag för människor att hedra sina nära och kära som gått ur tiden. Om inte annat vittnar denna omvandling av Alla helgons dag också om den sekulariseringsprocess som framförallt Sverige genomgått.

I dag har Alla helgons dag inte samma religiösa prägel som den en gång hade, utan är numera ett tillfälle för både troende, icke-troende och även icke-kristna, som inte har som tradition att smycka gravar, att ägna särskild omtanke åt de som gått före oss.

Alla helgons dag verkar uppenbarligen fylla en funktion för många människor. Särskilt med tanke på hur välbesökta kyrkogårdarna är under den första novemberhelgen. Men under övriga dagar om året är det betydligt glesare. Statistik visar att kyrkogårdsbesöken halverats de senaste 25 åren från i genomsnitt 49 besök år 1991 till 24 stycken år 2017, vilket överensstämmer med många kyrkogårdsarbetares iakttagelser om allt färre besökare. Begravningsbyrån Fonus har i år erbjudit att tända ljus åt de boråsare som av olika skäl inte kan, och intresset har varit stort.

En populär förklaring till denna trend brukar vara att vi låter döden ta mindre plats i våra liv. Vi är för upptagna. För ensamma. Ett allt mer individualistiskt samhälle, där karriär är överordnat annat, gör oss så pass självcentrerade att vi glömmer dem innan oss. Kommersialiserade högtider som Halloween och nytillskottet Black friday upptar vår uppmärksamhet mer än traditioner som Alla helgons dag. Men det är just för att de är kommersiellt gångbara, vilket döden inte är, som de också får mer plats.

Det stämmer att vi blir allt mer individualistiska. Det sker dock inte på bekostnad av minnet av de döda. Tvärtom blir också sättet vi sörjer individuellt, och kanske till och med mindre materiell. Våra nära och käras kroppar finns på kyrkogården, men deras närvaro – den finns hos oss.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.