En avgrund av oförståelse

Ledare Artikeln publicerades

Det går förstås inte att finna något gott i massakern på redaktionen för satirtidskriften Charlie Hebdo.     Man kan hävda att det väcker liv i diskussionen om yttrandefriheten och dess pris, kanske leder det till nyttiga samtal i skolornas klassrum om de värden vi tagit för givna. 

Men väl så viktigt vore om religionsforskare och vanliga muslimer själva kunde hjälpa till att göra det begripligt varför satir om islam och avbildande av profeten Mohammed upplevs så in i själen sårande för så pass många.

För de reaktionerna,att det inte självklart var rätt av Charlie Hebdo att publicera somliga av sina teckningar, hyser långt fler än den lilla men dödligt farliga klick som valt att misstolka islams egentliga budskap.

Då syftar vi inte på de runt 430 medlemmarna i den slutna svenska facebookgrupp som nu hyllar morden i Paris och grupper som IS och al-Qaida:

"Nu får äckliga grisarna tänka en extra gång innan de får för sig att håna Allah och Hans profet", lyder ett inlägg, som citeras av SVT Nyheter.

"Be Allah att mångdubbla sådana attentat och acceptera syskon som deltar i sådant", lyder ett annat i forumet.

Nej, vi syftar på personeri Sverige som i går framträdde med namn och bild i media. Som en 45-årig truckförare i Angered som tog avstånd från terrorn men la till i en enkät i Expressen: "Jag tycker inte att man ska publicera karikatyrer av Muhammed, det är kränkande för alla oss muslimer".

En 40-årig städare i Göteborg sa: ".... man ska aldrig skoja med religion, det bli bara våld och konflikter".

En 64-årig barnmorska i Vänersborg säger till samma tidning: "... jag tycker man ska låta bli att provocera därför att det här inte är värt det".

Vuxna människor som inte förstårhela idén med satiren, med egenvärdet i att kunna häckla, driva med. Som uttrycker sig som vore vi tillbaka i det kristna svenska enhetssamhället före 1850.

Det är denna avgrund av oförståelse för båda synsätten som åter blottats och som diskussionen nu möjligen kan motverka. Absolut inte till priset av någon form av förståelse för Parismassakern – men för vikten av att försöka lyssna.

New York Times kolumnistNicholas Kristof påminner om reaktionerna efter den muslimske predikanten och iranske flyktingen som mördade tre ur sin gisslan i Sydney 15 december. Han skrev:

"En våg av icke-muslimska australier ställde upp när vanliga muslimer kände sig rädda för repressalier och erbjöd skjuts i sina bildar under hashtagen #IllRideWithYou på twitter. Bravo! Rädda den andan"!

Måtte sådan skjuts-hjälp inte bli nödvändig i Sverige, men de samtal som sådana bilturer skulle kunna ge upphov till behövs definitivt.

Ledarredaktionen