Dubbla budskap vid regeringsombildningen
Annika Strandhäll meddelade under måndagen att hon lämnar regeringen och sin roll som socialförsäkringsminister. Detta efter att hennes sambo hastigt avlidit och hon därför behöver spendera mer tid med sin familj. Intrycket Strandhäll lämnar efter sig är en färgstark sådan – på både gott och ont. Men hennes avgång påminner också om att det finns en människa bakom politikern, och att det i svåra tider är läge att se förbi de politiska oenigheterna. Förhoppningsvis hittar Strandhäll ett välbehövligt lugn i sitt fortsatta politiska arbete som riksdagsledamot.
Nu står det klart att den som fortsättningsvis kommer bära portföljen för socialförsäkringsposten är Ardalan Shekarabi. Därmed får han en upphöjd position, eller en befordran som statsvetaren Jenny Madestam uttryckte det i en artikel i Expressen (1/10). Därmed är signalen från Löfven till partiet tydlig: Shekarabi bör man räkna med i framtiden. Om detta innebär att hans tankegångar kring migration och integration som han vädrade i ett längre inlägg på Facebook häromveckan kommer sätta prägel på partiets vägskäl i frågan, återstår att se.
Men man kan redan nu konstatera att bara för att hans position i partiet är säkrad kommer det nya uppdraget knappast komma med en lättnad. Som socialförsäkringsminister tvingas man fatta beslut som ligger nära många väljare, och som därmed kan vara mer kontroversiella och omstridda än andra.
Det blev också klart att Lena Micko blir ny civilminister efter Shekarabi. Med tanke på hennes bakgrund som kommunalråd i Linköping och som ordförande för Sveriges kommuner och Landsting (SKL) är det klokt av Löfven att låta just henne hantera frågor som rör välfärd och kommunala frågor. I synnerhet eftersom att många kommuner redan nu dras in i en mer ansträngd situation som inte kommer att bli bättre när lågkonjunkturen så småningom kommer. En intressant trendspaning i sammanhanget är att uppdraget går till just Micko, inte en ung person som just skolats klart i ungdomsförbundet.
Löfvens ombildning handlar således om två saker: Den första om att befästa viktiga positioner internt. Det andra handlar om att skicka en signal till såväl väljare som kommuner om att man vill ha kontroll på läget. Om regeringen menar allvar med det senare borde någon i sådana fall informera den om att till exempel familjeveckan, som den nye socialförsäkringsministern framhöll särskilt under presskonferensen, sänder ett helt annat budskap.
