Dubbla budskap göder extremismen

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Erna Solberg på plats i Arendal. Under måndagen bad hon om svensk hjälp mot högerextremismen.
Erna Solberg på plats i Arendal. Under måndagen bad hon om svensk hjälp mot högerextremismen.

Norges statsminister Erna Solberg vill ha svensk hjälp för att bekämpa högerextremismen.

Politikerveckan i norska Arendal har det som Almedalsveckan inte längre har, nämligen framtiden för sig. Den har visserligen växt, och det är inte utan att det börjar bli lite trångt bland de vackra, vita husen i hamnkvarteren. Men trots att den norska politikerveckan till antalet deltagare än väsentligen mindre än Almedalsveckan, har organisationen lyckats hantera det växande intresset för debatt- och samtalsveckan.

I år infaller politikerveckan med kommunvalet inom loppet av mindre än en månad. På ”politikergata” märktes valet givetvis av, men där fanns också ett djupare allvar av en helt annan orsak.

För andra gången under 2010-talet överflyglas all debatt, meningsutbyte och goda samtal av ett terrordåd.

Med mindre än sju veckor till kommunvalet 2011 terrorbombade högerextremisten Anders Behring Breivik regeringskvarteret i Oslo och mördade 69 unga socialdemokrater på Utøya. I år var det 21-årige Philip Manhaus som valde det politiska våldet, men den här gången var målet att döda så många muslimer som möjligt. Attacken mot en moské i Bærum utanför Oslo misslyckades dock när en äldre man övermannade honom.

Under måndagen häktades han misstänkt för mord och terrorbrott. Nära nog samtidigt höll statsminister Erna Solberg presskonferens i Arendal. Hon hade garanterat hellre talat om den partiledardebatt som traditionsenligt hålls på måndagskvällen, men i år kretsade av förklarliga skäl det mesta kring det misslyckade terrordådet.

Statsministern var rättfram med att hon insåg behovet av ett antiterrorsamarbete med Sverige för att komma tillrätta med den växande högerextremismen, och detta av ett bestämt skäl:

”När nynazister marscherar på norska gator hörs väldigt många svenska röster.”

Det som Solberg lyfte fram var det faktum att det finns organiserade extremistgrupper som är av sådan betydelse att de måste bekämpas på nordisk nivå. Naturligtvis ska Sverige, Norge och de övriga nordiska länderna hjälpas åt i kampen mot alla former av politiskt våld och intolerans.

Men det tål också att påminna om att norska politiker, inte minst inom statsministerns egen regering, i valtider verkar strunta i sina egna farhågor. Ty i jakten på marginalväljare bland invandringskritiska norrmän används inte sällan svenskt flyktingmottagande på ett sätt som gör det uppenbart att detta sker oavsett om denna retorik istället mobiliserar extremister.