Annons

Lars Näslund: Djupt under Österrikes snötäcke – en grav, en eld och mörkare tiders tankar

WAGRAIN. Snötäcket är halvannan meter tjockt men eftersom tavlan över Joseph Mohrs grav är en av kyrkogårdens högsta, hittar vi den. Alpbyn Wagrain vårdar stolt viloplatsen över författaren till ”Stilla natt”.
Lars Näslund
Ledarkrönika • Publicerad 24 februari 2018
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Kvällen före fastans inledande firar österrikarna finalen av ”Fasching”, Karnevalen. Fackeltåget i Wagrain avslutas med att facklorna kastas över ”båren” med dockan som brinner i ett stort bål.
Kvällen före fastans inledande firar österrikarna finalen av ”Fasching”, Karnevalen. Fackeltåget i Wagrain avslutas med att facklorna kastas över ”båren” med dockan som brinner i ett stort bål.Foto: Lars Näslund

Åren 1837-1848 var Joseph Mohr präst här. ”Stille Nacht” skrev han dock tidigare, redan 1816. Vid ingången till Wagrains romersk-katolska kyrka berättas om Mohrs historia och den sedermera världsberömda julsångens noter och textutdrag visas på mängder av språk.

Gravtavlan över Wagrains förre präst Joseph Mohr sticker upp ur snön. Författaren till ”Stilla natt” har fått namnge skolan på andra sidan gatan.
Gravtavlan över Wagrains förre präst Joseph Mohr sticker upp ur snön. Författaren till ”Stilla natt” har fått namnge skolan på andra sidan gatan.Foto: Lars Näslund
Annons

Kyrkans närmaste granne är en skola namngiven efter honom och vägg i vägg ligger en skola för lite äldre elever. Den senare är döpt efter Wagrains andra storhet, författaren, skådespelaren och konstnären Karl Heinrich Waggerl, som också var lärare där en tid. Waggerls namn är målat på husfasaden ut mot gatan med stora bokstäver. Han dog 1973 och dennes ljusgula hus i traditionell österrikisk stil ett stenkast bort är numera museum. En personlighet byn med sina 3 000 invånare gärna lyfter fram. Här har även minnet av Joseph Mohr fått ett rum.

Den romersk-katolska kyrkan i Wagrains församling i Österrike ligger – förstås – mitt i byn, nedom skidbackarna.
Den romersk-katolska kyrkan i Wagrains församling i Österrike ligger – förstås – mitt i byn, nedom skidbackarna.Foto: Lars Näslund

Waggerls boksuccéer, fotografier och klassiska citat, som ”det som mest skiljer de dumma och de kloka åt är att de dumma hela tiden begår samma dumheter, medan de kloka alltid hittar på nya”, visas upp. Hans säng. Hans fotolabb. Annat förbigås raskare. Som att Waggerl, som så många andra efter nazismens maktövertagande, valde att vid Anschluss 1938 bli medlem i nazistpartiet NSDAP. Han tog även uppdrag att leda en regional författarorganisation under nazistyret. I texter hyllade han den nya tyskledda tiden. Inget att bråka om längre.

I skolan med hans eget namn var den store österrikiske författaren och konstnären Karl Heinrich Waggerl en gång själv lärare.
I skolan med hans eget namn var den store österrikiske författaren och konstnären Karl Heinrich Waggerl en gång själv lärare.Foto: Lars Näslund

Här är vi i en bildskön by 1 050 meter över havet några mil söder om Salzburg som just nu är invaderad av skidturister från Danmark, Holland, Storbritannien, av tyskar och inte minst svenskar. Skidåkningen är fantastisk. Även nya hus är byggda i traditionell stil. Byn ligger rätt isolerat. Ja, skidfolket och vandrarna kommer och går, liftsystemet är toppmodernt, bredband överallt.

Men ändå så avskilt, ett av alla dessa samhällen i Österrike där tiden på något sätt står stilla, där kyrkan står mitt i byn, där många matställen och pensionat kräver kontant betalning, där klotter inte synes existera, där servitörerna går i lederhosen, där många unga kan och vill stanna kvar och kan jobba i backarna. Där de enda mörkhyade vi ser under en vecka är några av eleverna i ett brittiskt skolresegäng.

Fackeltåget med Wagrains skidklubbs medlemmar på väg till Karnevalens brinnande final.
Fackeltåget med Wagrains skidklubbs medlemmar på väg till Karnevalens brinnande final.Foto: Lars Näslund

Det är kväll den 13 februari, dagen före fettisdagen här hemma, när vi går på Wagrains huvudgata. Vad är det som händer därborta? Ett fackeltåg med ett 50-tal i röda jackor på dubbla led in mot torget vid den höga by-maskoten av snö och is.

De sjunger något, en blåsorkester spelar och främst i ledet går några som bär på en bår i trä med ett tygtak över. En procession. Så samlar de sig i en ring runt båren som ställts ner på marken. I en högtalare ropas ”av jord är du kommen, till jord ska du bliva” och det följs av en gemensamt ropad ramsa. På bårens bädd ligger en gammal man i form av en docka, och på en given signal kastas alla facklorna mot båren som inom loppet av någon sekund är övertänd. Alla jublar.

Alla facklorna kastades samfällt mot ”båren” som brann kraftigt. Brandkåren stod beredd...
Alla facklorna kastades samfällt mot ”båren” som brann kraftigt. Brandkåren stod beredd...Foto: Lars Näslund

Vi hade råkat hamna rakt in i finalen av Karnevalen. Karnevalen, ”Fasching”, som i Tyskland och Österrike firas grundligt med start 11 november klockan elva minuter över elva på kvällen. Just här i Wagrain tillhör det traditionen att skidklubbens medlemmar för Karnevalen, personifierad i dockgubben, till graven för att brännas.

På österrikiska tv-bolaget ORF ser vi direktsändningar från andra platser med liknande processioner där många bär groteska masker. Som folk gjort sedan urminnes tider för att kunna häckla och driva med de styrande makterna utan att riskera åtal och straff. Vi ser i program efter program hur hembygdsgrupper samlas för att dansa, binda borstar och tillverka fantasifulla förklädnader. En ung pojke som tävlar om ett pris när han joddlar och spelar dragspel inför stor publik.

Vi ser ett modernt rikt land i Europas mitt där den lokala folkliga kulturen synes inta hedersplatsen, omhuldad snarare än exotiserad.

Vi ser ett modernt rikt land i Europas mitt som vid valet till förbundsdagen 15 oktober i fjol gav det nazistanstrukna partiet FPÖ 20,5 procent av rösterna. Ett nazianstruket påtagligt främlingsfientligt parti som den miljöpartistiske presidenten Alexander Van der Bellen 18 december tvingades acceptera att det skulle ta plats i 31-årige nye förbundskanslern Sebastian Kurz regering.

18 december kungjorde Österrikes president Alexander Van der Bellen (t v) den nya regeringen med förbundskanslern Sebastian Kurz, närmast till höger, och intill honom FPÖ-ledaren Heinz-Christian Strache.
18 december kungjorde Österrikes president Alexander Van der Bellen (t v) den nya regeringen med förbundskanslern Sebastian Kurz, närmast till höger, och intill honom FPÖ-ledaren Heinz-Christian Strache.Foto: Ronald Zak
Annons

Medan FPÖ-ledningen säger att partiet övergivit sin tidigare pro-nazistiska linje och numera avvisar antisemitism för att fokusera på islamkritik, fortsätter skandaler att uppdagas. Två olika sångböcker med öppet nazistiska texter som fortsatt använts internt har avslöjats och härom veckan tyckte partiledaren Heinz-Christian Strache att det var lämpligt att på Facebook publicera en bild på en av ORF:s mest kända nyhetsprogramledare med texten ”Det finns en plats där lögner blir nyheter. Den platsen är ORF”. President Bellen tog det ovanliga steget att skälla ut Strache, nu landets vice förbundskansler.

Hur vi ska förstå Österrikes förhållandevis obekymrade relation till FPÖ funderar många i EU över nu. Bör landet frysas ut? Straffas på något sätt? Nej, den vägen förefaller få tro på nu, så länge Sebastian Kurz, peppar peppar, ändå talar sig varm över EU-samverkan och har stängt dörren för medlemskap i den så kallade Visegrad-gruppen med EU:s östländer.

Ändå frågar man sig vilket spel Kurz egentligen spelar. På tisdag kväll reser förbundskanslern till Moskva för möte på tu man hand med Vladimir Putin i Kreml. Det sker två månader efter att FPÖ:s ledning tecknade ett samarbetsavtal med Putins parti Enade Ryssland.

Vi försöker tala med några Wagrainbor om politiken och den nya regeringen. Men det går sådär. En kvinna i 60-årsåldern i röd kappa och skinnmössa lyssnar ändå vänligt på frågan innan hon svarar kort och promenerar vidare: ”Politiken i Österrike är mycket bra”.

Stilla natt, heliga natt. Mörkret flyr, dagen gryr i ett gammalt men nytt Österrike.

Annons
Annons
Annons
Annons