söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Ledare 2010-03-09 | Uppdaterad 2010-03-09
Svenska statsbesök i Ryssland hör inte till vanligheterna, det var tio år sedan senast. I dag träffar dock statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt både president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin i Moskva.
Statsminister Reinfeldt skymtar fram bakom Rysslands president Medvedev vid EU-toppmötet. Då i egenskap av unionens ordförande.
Det sägs att den ryska inbjudan kom efter en diplomatisk islossning i samband med november månads toppmöte mellan EU och Ryssland i Stockholm.
Måhända har den ryska ledningens irritation över Sveriges och EU:s hårda kritik i samband med den ryska aggressionen i Georgien lagt sig. Troligare är dock att tyngre ekonomiska skäl ligger bakom en mer välkomnande rysk attityd.
Den svenska regeringens ja till Nord Stream-projektet, utan att över huvud taget nämna eventuella säkerhetspolitiska aspekter, togs sannolikt väl emot i Kreml. Handeln med Ryssland och svenska företagsetableringar väger förstås också tungt, inte minst Ikeas fortsatta expansion.
Samtidigt är det svårt att finna en bärande linje i rysk utrikespolitik, förutom på ett par områden. Det är inte lätt att bedöma vilka uttalanden som är avsedda för en inhemsk opinion och vilka som utgör en fast del av politiken. Utrikes- och inrikespolitik flyter samman och utrikespolitiken växer fram reaktivt, som en respons på händelser i utlandet.
Men synen på övriga forna Sovjetstater och problematiken med de ryska minoriteterna i dessa stater ligger fast, liksom oron för Natos expansion in i Östeuropa och Baltikum. Sedan president Medvedev axlade Putins mantel har dessvärre även historierevisionismen och förskönandet av Stalins och Lenins fruktansvärda brott tilltagit. En revisionism som inte bara omfattar Ryssland självt utan även stater som ockuperades av Sovjetunionen. Kremls anspråk på historieskrivningen inkluderar märkligt nog även de baltiska staterna.
Det är bra att mänskliga rättigheter står på programmet och även att Reinfeldt och Bildt avsätter tid till att träffa ryska människorättsorganisationer. Organisationerna behöver allt stöd de kan få. Stats- och utrikesministern förväntas även kritisera ryska brott mot mänskliga rättigheter. Men hur troligt är det att Putin och Medvedev tar åt sig av kritiken?
Visst har president Medvedev aviserat att han drastiskt vill skära i den korrumperade poliskåren, och visst har mord med rasistiska förtecken på sistone renderat i långa fängelsestraff. Medvedevs moderniseringsprocess med en mer slimmad byråkrati och ett mer rättssäkert domstolsväsende bör uppmuntras. Men korruptionen är enormt utbredd och brotten mot mänskliga rättigheter mycket omfattande.
Det var därför fel att avveckla det svenska demokratibiståndet till ryska journalister och människorättsorganisationer. Fel att inte låta ryska journalister komma till Sverige för att fortbilda sig och lära sig mer om demokrati och yttrandefrihet. Den inskränkningen väger betydligt tyngre än kritik från Bildt och Reinfeldt.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
