Det måste gå som tåget att resa – även på landet

Ledare Artikeln publicerades
Det finns alltid en gräns för hur finmaskig kollektivtrafikens utbredning kan bli. Det kan många gånger vara värt att tänka större. Regiontågstrafiken kan bara bli en framgång om tåget stannar på fler platser, skriver ledarsidan.
Foto: Johan Nilsson/TT
Det finns alltid en gräns för hur finmaskig kollektivtrafikens utbredning kan bli. Det kan många gånger vara värt att tänka större. Regiontågstrafiken kan bara bli en framgång om tåget stannar på fler platser, skriver ledarsidan.

Gärna tågtaxi – men i längden måste balansen mellan skattekollektivets subventioner och den enskilde resenärens insatser gå att motivera.

 

Den grundläggande förutsättningen för en utökad arbetsmarknadsregion, där fler kan ta jobb längre bort från hemmet, är goda regionala förbindelser.

Allt fler gör det valet, att lämna de större städerna för ett liv ”på landet”, Det går att hitta många argument för att detta är ett så vettigt val att samhället som helhet ska välkomna och ge det sitt aktiva stöd.

Men välkomnandet kan inte vara villkorslöst. Allt har som bekant sitt pris.

I torsdagens BT skrev 13 Tranemobor om hur bra det fungerar med så kallad tågtaxi. Resan från hemmet till stationen i Limmared kostar per enkelresa 42 kronor.

Förvisso både billigt och bekvämt är det likafullt en service som är kraftigt subventionerad av hela skattekollektivet i Västra Götaland.

För många som trängs i stadstrafiken och som i ur och skur väntar på den buss som ofta är försenad, kan skattefinansierade taxiresor på landet säkert framstå som en onödig lyx. Men den sortens subventioner kan vara nödvändiga, inte minst på landsbygden. Är det något som dock alltid ska ifrågasättas så är det balansen mellan den enskilde resenärens avgift och kollektivets insatser.

Nära nog all kollektivtrafik är subventionerad. Ytterst få linjer utanför de större städerna kan sägas bära sina egna kostnader oavsett på vilket sätt man räknar. I många avseenden är den egna bilen att föredra även ur samhälls- och klimathänseende. I takt med att fler väljer el- eller biogasdrift blir argumentet mot ”tvåbilsnormen” svagare och den enskildes frihet större – samtidigt som andra påfrestningar minskar.

Rimligen har tågtaxisystemet sin framtid. Det är värt att bevara och utveckla – under förutsättning att kostnaden för skattekollektivet på sikt kan minska.

Men fler sätt att kunna resa och pendla måste utvecklas. Anropsstyrd närtrafik har många fördelar. Vad behöver göras för att detta slags kollektivtrafik på landsbygden ska kunna ersätta eller komplettera taxiresorna?

Det finns alltid en gräns för hur finmaskig kollektivtrafikens utbredning kan bli. Det kan många gånger vara värt att tänka större. Regiontågstrafiken kan bara bli en framgång om tåget stannar på fler platser.

För Tranemos del skulle det vara en bättre affär om det även gick att kliva på och av i Grimsås.