Det finns mer än inflationen som oroar
Det är första gången på fem år som BNP sjunker jämfört med kvartalet före. I linje med detta försvagades kronan, en valuta som redan står sig dåligt mot euron och dollarn, och även räntan sjönk. Trots den blygsamma nedgången är det en nyhet i sig, eftersom det var flera år sen det senast hände. Nedgången är därtill svagare än den Riksbanken hade räknat med.
Analyserna och orsakerna är spridda, men något som återkommande nämns är hushållens konsumtion, som minskade med hela 1 procent jämfört med föregående kvartal. Andra förklaringar handlar om den fortsatta vakuumet som bostadsmarknaden befinner sig i, och en allmän avmattning i tillväxten efter en relativt intensiv högkonjunktur.
I sedvanlig ordning får ekonomiska facktermer det att låta både mer dramatiskt, och komplicerat, än vad det är. Det som dock borde sprida en känsla av oro är det svaga intresse som Riksbanken uppvisat för BNP de senaste åren.
Ledarsidan har tidigare skrivit om hur Riksbankens besatthet av inflationsmålet har drivit ner räntorna i botten. När nu BNP försvagas följer räntorna i dess fotspår. Trots alla förhoppningar om ökad inflation, väljer hushållen att inte konsumera mera.
De låga räntorna har dessutom skapat en allt mer knivig situation på bostads- och bolånemarknaden, där låga räntor görs avdragsgilla, samtidigt som priserna ökar kraftigt – vilket i sin tur kan göra att låntagarna har svårt att mäkta med ens en rimlig höjning av ränta.
Till syvende och sidst är det inte sensationellt att BNP sjunker något från ett kvartal till ett annat; det är vad som händer nästa och nästa därpå som borde oroa mer.
Men förhoppningsvis kan gårdagens besked bli en väckarklocka om att det är dags att lyfta blicken från inflationen hellre se till den större helheten.
