Stefan Eklund: Det etiska ansvaret är vårt

Här krävs hårda tag och regleringar! Eller?

Nja, vi ska vara rädda om yttrandefriheten, den är viktigare än någonsin i en tid då den politiska populismen regelmässigt vill göra inskränkningar i den.

När debatten om Facebook, Google och Youtube nu rasar högljutt är det klokt att vara försiktig med kategoriska avståndstaganden. Sådana kan tjäna syften vi inte alls har tänkt oss.

Men lagbrott ska beivras, det är självklart. Expressen har i en rad artiklar visat hur bland annat lagvidrigt antisemitiskt innehåll sprids via Google och Youtube (som ägs av Google). Företrädare för bolagen har varit undanglidande i sina svar och överhuvudtaget svåra att nå. Men de har varit pressade, det har framgått. Inte bara i lilla Sverige, i USA hotas de av regleringar och när Londons borgmästare Sadiq Kahn använde sitt tal på den stora tech-konferensen South by South West i Austin till ett häftigt angrepp på Google, Facebook och Twitter för att de inte tar ett större ansvar för det hat och förtal som florerar i deras kanaler fick det ett enormt genomslag.

Kahn läste upp de hot och hat han själv utsatts för via de amerikanska bolagens kanaler innan han förespråkade en tysk modell där lagen säger att de företag som inte tar bort hatiska inlägg, falska nyheter och annat illegalt material tillräckligt snabbt bötfälls.

Det är bra att de amerikanska teknikjättarna ifrågasätts. Tidigare har deras smarta skattemodeller kritiserats, nu, äntligen, diskuteras också innehållet som de förmedlar. Förhoppningsvis leder det till att bolagen själva sanerar sitt innehåll från lagbrott.

Men det är viktigt att stanna där. Man ska ha klart för sig att Google och Facebook inte är publicister och inte är underkastade ett pressetiskt system som traditionell media är.

Google och Facebook är företag som tjänar pengar på sina användare, eller som Malin Ekman skrev i SvD i tisdags: ”Det åligger inte dem (bolagen) att värdera och kurera den information som florerar på plattformarna.”

Så betraktade är det istället upp till användarna att använda sitt sunda förnuft och ta till sig bolagens material med ett källkritiskt sinne. För hur osmakligt det materialet än kan vara – så länge det inte bryter mot lagen har det i ett fritt samhälle rätt att finnas och spridas.

Och här någonstans vidgar sig diskussionen till en nivå där den oftare borde befinna sig, bortom tekniska spörsmål kring algoritmer och plattformar, bortom den egentliga självklara synpunkten att lagbrott inte är tillåtna, till ambitionen att kunskap kring de nya informationskanalernas egentliga karaktär ska vara bred och allmän, att det kritiska tillgodogörandet av information ska vara legio.

Här finns en bildningsuppgift som politiker sällan talar om. Här finns ett ansvar för var och en av oss.

Allt får mig att tänka på att vi en gång för länge sedan betraktade bankerna som oantastliga och ansvarstagande samhällsinstitutioner. Idag ser vi dem, med rätta, som företag som vill tjäna pengar på sina kunder. Historien upprepar sig med Facebook och Google. De framställer sig gärna som neutrala, närmast ideella, aktörer i yttrandefrihetens tjänst, som vill ge den ”vanliga människan” en möjlighet att uttrycka sig och kommunicera med omvärlden.

Men det är förstås möjligheten att tjäna pengar på våra digitala vanor de är ute efter. De tar bara etisk hänsyn om det stärker affärsmodellen. Att ställa moraliska krav på dem är meningslöst. Dem får vi ställa på oss själva.