Lars Näslund: Det är #metoo-föräldrafritt: Skampålen till heders igen!

En kvinnlig socialdemokratisk riksdagsledamot och riktig tungviktare i partiet och med 9 000 följare på twitter valde härom dagen att i det offentliga 140-tecken-forumet utan vidare namnge den Aftonbladet-medarbetare som anklagats för våldtäkt av en välkänd kvinnlig mediaprofil – det fall som verkligen satte fart på den svenska delen av – den i grunden utmärkta och nödvändiga – #metoo-kampanjen.

Några dubier mot att göra detsamma hade uppenbarligen inte den likaledes inflytelserike riksdagsmannen för Moderaterna. Vips hade han också namngivit ”Aftonbladet-mannen” inför sina över 50 000 twitter-följare.

Det är kanske inte att begära att andra vanligtvis högt respekterade personer i offentligheten ska ha kännedom om futtigheter som förtalsparagrafer eller trams som pressetiska regelverk när de knappar sig fram i virtuella landskap som Instagram eller Facebook, marker dit konstaplarna med batongerna ännu inte hittat.

Som mediedebattören Emanuel Karlsten noterade i GP var en normalt underbart rolig och klok skådespelerska raskt ute och vidarebefordrade till sina 230 000 följare de detaljerade uppgifterna om vad den då unga mediekvinnan hade utsatts för av ”Aftonbladet-mannen” för elva år sedan.

Det dröjde inte lång stund förrän en kvinnlig programledare, författare och Youtuber tweetade de explicita uppgifterna om övergreppet och namnet på förrövaren till sina 140 000 följare. Detsamma gjorde en av landets bäst säljande kvinnliga författare till sina 190 000. Hon lade till en egen passning: “Aftonbladet, ni skriver en helsida om jag tappar min macka med smörsidan neråt /.../ var är er ‘nyhetsbevakning’ nu?”

Karlsten har alldeles rätt när han i GP-krönikan, apropå det faktum att etablerade medier med ansvariga utgivare (än så länge) valt att inte namnge den nu timeoutade AB-medarbetaren, frågar sig ”Men spelar det någon roll? Utåt ser det bara ut som att den etablerade makten än en gång skyddar en förövare.” Han fortsätter med det likaledes korrekta konstaterandet att ”makten övertystnaden är inte längre mediernas – och därmed kan det etiska ställningstagandet mest upplevas som poserande.”

Ja, ”upplevas som”. Vilket fullkomligt måste bortses ifrån om inte helvetets portar ska öppnas helt. Efter att Karlsten skrivit att medierna ”behöver göra en egen etisk bedömning” kommer han till djupa vattnet i bassängen: ”Det är lika rimligt som att utsatta mediekvinnor gör en annan bedömning, utifrån vad de vet”.

Ja, nu när varje människa i praktiken är sin egen ansvarige utgivare landar vi där: Möjligheten att söka en form av upprättelse genom att placera den hen finner skyldig vid 2017 års skampåle. Det blir med den formen av rättsskipning upp till den enskilde att balansera den skada denne själv drabbats av mot den skada som den anklagade och dennes eventuella närstående kan antas utsättas för när alla plötsligt ”vet”.

Nu säger kriminologiprofessorn Jerzy Sarnecki i SvD att ”kanske behöver vi ett annorlunda system med större inslag av reparativ rättvisa, där man försöker lösa den konflikt som uppstått mellan parterna mellanmänskligt, i stället för juridiska straff (...).” ”Straffet” skulle då, menar professorn, kunna handla om att förövaren får skämmas och be om ursäkt.

Åtgärder som medling används redan, till exempel när det gäller unga som begått vissa typer av brott. Men även detta är djupt vatten.

Statsminister Stefan Löfven (S) är också ute och simmar när han, på frågan om hur han ser på att så många gärningsmän namnges i sociala medier, i Expressen säger att ”det är något som alla får ta ansvar för, det kan jag inte döma över. Man måste själv avgöra huruvida man vill göra det eller inte.”

Ja, yttrandefriheten gäller givetvis (nästan) alltid och den enskilde får ta eget ansvar. Men det samfällda svaret från statens företrädare – riksdagsledamöter och statsministrar – bör rimligen vara att stärka den rättskedja vi enats om, snarare än att ge intryck av att skampålen kan ha sin plats.

Med detta sagt: Jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) förefaller rätt ute när hon kritiserar TV 4 för hanteringen av deras kände medarbetares väl beskrivna svinerier. ”Jag tycker att det är dåligt ledarskap, dåligt chefskap. De lagar vi har gäller för alla arbetsplatser”, säger hon i TV 4:s egen sändning.

Precis så måste #metoo-frågan angripas:

Kvinnor – och män – som känner sig utsatta för övergrepp inom jobbet ska gå till arbetsgivaren som ska göra det lagarna kräver, och/eller till polisen.

De som väljer 2017 års skampåle-rättvisa i sociala medier bör också utredas av polis. Där, i sociala medier, frodas i praktiken straffritt allt från förtal, sexism och ofredanden till olaga hot och hets mot folkgrupp.

Vad sägs om att rikspolischefen Dan Eliasson på måndag beslutar att 100 specialutbildade poliser avdelas till att patrullera i detta laglösa land?

För så här kan vi inte ha det.