Den petningen måste partiet se till att förklara
Det var kanske inte så oväntat att Moderaterna skulle göra rent hus inför nästa års val till Europaparlamentet, inte minst med tanke på att de två tyngsta namnen – Gunnar Hökmark och Christofer Fjellner – aviserat att de inte längre stod till förfogande. Men att den storstädningen också skulle innebära att partiets mest publika namn – Anna Maria Corazza Bildt – skulle åka ut med skurvattnet, var nog mer oväntat.
Inte minst för Corazza Bildt själv, vilket nu har framgått med all önskvärd tydlighet. Sällan har en partiaktiv skällt ut sitt eget parti på det som den mycket populära politikern gjorde under måndagens presskonferens.
Beskedet att hon lämnar partiet efter det att mandatperioden är över kom därför inte som någon överraskning. Under ett presseminarium i Bryssel i förra veckan lät hon besvikelsen och vreden över sitt öde bli svaret på frågan om vad hon tyckte valrörelsen skulle handla om.
Anna Maria Corazza Bildt har en tendens att bli väldigt intensiv i sitt EU-engagemang, men är samtidigt enastående populär i vissa delar av partiet. Hon är vad som brukar beskrivas som en ”kryssmagnet”. Att inte låta henne stå på listan, inte ens på sista plats, visar med eftertryck att partiet ser hennes närvaro som ett större problem än den förmodade förlust som hennes frånvaro kommer att medföra. Men om det nu blir så att något annat parti erbjuder Corazza Bildt en plats på sin EU-lista är det fullt möjligt att de som hittills valt att kryssa henne också gör det i nästa val.
Vad som ligger bakom petningen finns det många uppfattningar om. Att det enligt Corazza Bildt själv handlar om en sjuk kultur där starka kvinnor bestraffas, och att det rör sig om ”makt och mygel på sovjetiskt sätt”, är två sätt att se på det hela; båda präglas dock av den stora besvikelse hon känner, men behöver för den skull inte sakna grund.
En annan misstanke i sammanhanget är att Moderaterna vill minska risken att exponeras som ett allt för EU-positivt parti, vilket delvis styrks av att de namn som nu toppar listan knappast kan beslås med att ha manifesterat något större EU-engagemang utåt; i förhållande till Corazza Bildts meritlista framstår Tomas Tobés och Jessica Polfjärds suppleantplatser i EU-nämnden är svagaste laget.
Var det hela slutar återstår att se. Men den sammantagna bilden talar för att partiet i långt högre utsträckning än hittills måste se det angeläget att förklara sina val och sätt att agera.
