Den digitala människan

Ledare
FILE - In this undated file photo made available by Google, hundreds of fans funnel hot air from the computer servers into a cooling unit to be recirculated at a Google data center in Mayes County, Okla. The green lights are the server status LEDs reflecting from the front of the servers. Eight major technology companies, including Google, Facebook and Twitter, have joined forces to call for tighter controls on government surveillance, issuing an open letter Monday, Dec. 9, 2013 to President Barack Obama arguing for reforms in the way the U.S. snoops on people. (AP Photo/Google, Connie Zhou, File)
FILE - In this undated file photo made available by Google, hundreds of fans funnel hot air from the computer servers into a cooling unit to be recirculated at a Google data center in Mayes County, Okla. The green lights are the server status LEDs reflecting from the front of the servers. Eight major technology companies, including Google, Facebook and Twitter, have joined forces to call for tighter controls on government surveillance, issuing an open letter Monday, Dec. 9, 2013 to President Barack Obama arguing for reforms in the way the U.S. snoops on people. (AP Photo/Google, Connie Zhou, File)
Foto:

Det finns tre saker om den digitala samtiden vi behöver förstå:

1) Allt går fort.

2) Allt är fragmentiserat.

3) Allt är individualiserat.

Artikeln publicerades 2 november 2014.

Vad gör det här med oss? Det är en stor och svår fråga som förmodligen först kommer att kunna besvaras av framtida forskare. Men en sak är säker – på sikt kommer den digitala revolution som vi befinner oss i att förändra inte bara människans villkor, utan även människan.

Låt mig utveckla de tre nämnda punkterna.
Allt går fort – jag tänker främst på informationsflödet som ständigt surrar omkring oss. Idag kan vi läsa, se och höra vad vi vill när vi vill. Vi lever i den omedelbara behovstillfredsställelsens tid. Vi behöver inte vänta längre, inte ens längta. Ett exempel: SVT Play.
Allt är fragmentiserat – världen kommer till oss i brottstycken. Vi är utelämnade till att ta till oss delar av en helhet som vi inte längre kan få syn på eftersom den digitala och globala helheten är så vittomfattande, mångfacetterad och till alla delar inte synlig. Ett exempel: Facebook.
Allt är individualiserat – vi kan skapa unika digitala personligheter, vara en typ i ett sammanhang, någon annan i ett annat sammanhang. Det här underblåses av det ekonomistiskt rationella tidevarv vi lever i. Att vara framgångsrik i dag är att vara en lyskraftig individ med en unik, gärna offentligt känd, personlighet. Ytan har blivit viktigare än innehållet. Ett exempel: Dokusåpastjärnor.

Dystopiskt? Ja, kanske. Men det finns förstås positiva konsekvenser av mina tre punkter. Möjligheten till snabb kommunikation i viktiga situationer har ökat, möjligheten till demokratisk delaktighet har ökat och möjligheten att ingå i större (digitala) gemenskaper har ökat. Och, skulle man kunna tillägga, möjligheten till anonymitet har också ökat, men det finns förstås både positiva och negativa följder av det.

Om man tar de här tre punkterna och ser på hur samhälleliga institutioner möter dem – vad ser vi då? En institution jag vid ett föreläsningstillfälle häromdagen prövade de här tankarna på är kyrkan. Den gör både och – springer med, ivrig att vara en kyrka i samtiden, eller vägrar springa med och erbjuder istället ett alternativ: ritualer med ett evigt värde samt ett helhets- och gemenskapstänkande. Det är faktiskt väldigt intressant att följa kyrkans splittrade verksamhet som en spegel av samtiden. Kanske måste den vara splittrad för att fungera idag?

En annan institution som försöker omformera sig för att fungera i den digitala samtiden är förstås den jag själv verkar i, mediebranschen. För oss gäller också ett tvåfrontskrig – dels att etablera sig i den digitala världen, dels att fortsätta göra en så bra papperstidning som möjligt för den stora (äldre) läsekrets som fortfarande vill ha en sådan. Nyligen har vi genomfört en omorganisation på BT:s redaktion för att tillmötesgå de här dubbla kraven. Och den senaste veckan har organisationen prövats, med mycket gott resultat, i samband med vårt avslöjande att SD:s representant i kommunstyrelsen i Svenljunga har ett grovt kriminellt förflutet och i samband med Klas Ingessons tragiska bortgång. I båda fallen kunde vi leverera ett brett och informativt material, både digitalt och i papperstidningen.
Lägg till det att BT:s debattredaktion har publicerat vår webbsajts mest lästa artikel någonsin, skriven av 14-åriga Alma Bonander (debattredaktör Tobias Hjelm skriver mer om det på dagens debatt- och dialoguppslag), vi har hunnit med ett tryckhaveri och vi har haft premiär, igår, för vår första eBT på tidigare tidningsfri dag.
Jo, det går fort, som sagt. Och för oss på BT måste det också vara en av våra kvaliteter. Det fragmentiserade bekämpar vi genom att ständigt försöka placera in händelser i sammanhang av helhet och analys. Och det individuella försöker vi göra något positivt av, vår tidning ska i alla kanaler innehålla något för alla.

Se där, en text som inledningsvis försökte förklara samtiden blev en presentation av hur vi på BT hanterar denna samtid. Hur hanterar du den?